Kandidatdropp

Dunk sa det stenhårt bakom ryggen på mig. När jag vände mig i sängen stod Lilla Besten vid tröskeln med lyftat huvud, lyftade öron och en vispande svans. Det var märgbenet som dunkade till när hon släppte det i golvet. Det syntes vad hon tänkte: "Matte, får jag krypa ner i sängen hos dig? Snälla, snälla - jag är ju så söt. Ett märgben mot en stund i sängen. Vad säger du?" Matte sa ett stenhårt: LILLA BESTEN, NEJ! och vände sig bort från dörren.

Efter en stund hörde matte klorna mot parketten. Försiktigt, försiktigt tassade de. Längs kortsidan på sängen till den bortre sidan. Svanstippen som rörde sig ovanför sängkanten avslöjade ohjälpligt hennes väg runt sängen. Så blev hon stilla. Plötsligt försvann svansen och det stack upp en liten taxnos över sängkanten istället. Hon försökte se ut som sitt allra sötaste lilla jag. Men, det blev åter igen ett obarmhärtigt LILLA BESTEN, NEJ! från matte. Så försvann nosen. Bra! Nu ger hon upp, tänkte matte. Men icke. Det var dags att samla alla krafter och plötsligt satt det en liten Best på husses sida av sängen. Ansiktsuttrycket var en blandning av "Jag vet att jag inte får, jag skäms jättemycket" och "Snälla rara låt mig stanna, se så söt jag är".  Men matte var obarmhärtig och lyfte ut Lilla Besten till sängen i arbetsrummet. Tre gånger upprepades proceduren innan Lilla Besten stannade i sängen för kvällen ......