Kandidatdropp

Hjärtat hamnade i halsgropen under morgonpromenaden. Trodde att det här hushållet skulle minska med ett stycke taxfröken. Lilla Besten var på väg att rymma. När vi var ute mötte vi en gammal man med en hund i taxstorlek. Riktigt söt var han (ja, hunden - inte husse). Lilla Besten blev mot sina principer stormförtjust i den lilla pojkhunden och visade tydligt att här skulle det lekas. Eftersom Lilla Besten inte är särdeles bra på att komma på inkallning fick hon vara kvar i kopplet, medan mannen släppte kopplet på sin hund. De stojade runt och plötsligt var det inte längre någon tax i andra änden av kopplet. På något sätt hade spännet till selen släppt. "Oj då, det var inte bra" hann jag säga innan hundarna drog all världens väg bort mot skogsbrynet. Lilla Besten först och pojken efter. Men, plötsligt tvärvände Lilla Besten och kom rusande till mig. Om det var det faktum att jag ropade "godiiiiiiiiiis" eller att uppvaktningen från det manliga könet blev för mycket låter jag vara osagt, men jag kunde lugnt koppla Lilla Besten och börja andas i normal takt igen.