Proppen igen
Dagarna följer samma spår. Undervisning på förmiddagen följt av lite "kläm- och kännteknikövning" på varandra. Så lunch och efter den patientmöte tillsammans med handledare. Mitt teflonminne gör att jag inte kommer ihåg alla moment som ska göras, men tycker ändå att det går ganska bra. Känner mig inte stressad av att inte komma ihåg allt. Vi får verkligen växa in i rollen och lära oss efterhand. Just nu känns det som om vi inte har några krav på oss att fixa allt perfekt, det får bli lite tokigt ibland. Det är skönt att få lära sig under de premisserna.
Jag har tur. Trivs gott med min lilla kandidatgrupp och handledarna på Kardiologen. Efter patientmötet, behöver man varva ner lite och vi hamnar ofta allihop i "kandisrummet" en stund och "surrar" av oss. Det är en skön stämning med mycket skratt. Det känns enbart roligt att få umgås med och lära känna kursare som man ännu inte känner särskilt väl, trots 2,5 år tillsammans. Jag är ju sällan med ut, eftersom jag tycker att jag gjorde mitt på nationerna förra svängen jag pluggade. Visserligen i Lund, men.....
Hör från kursare att inte alla har det lika bra. Handledarna kan vara hårda i sin kritik och gruppmedlemmarna svåra. Jag har haft tur. Tänk om jag hade hamnat i samma grupp som de där som ignorerar mig och tycker att de inte ens behöver hälsa på mig. Då hade de här veckorna känts som ett litet h*e.
I brist på patienter får man kolla sitt eget blodtryck
Uppmärksamt lyssnande...
Vår handledare förklarar någonting
Var kom den kameran ifrån?
Journalskrivning
Fikarast
Här övas Rombergs?
Lunchkompis 1
Lunchkompis 2
Lunchkompis 3
Farmors egen husläkare
Sista bilden var riktigt stilig!! Ett stetoskop och allt är på plats!! :)
Jäklar, du ser grymt proffsig ut! Som en riktig doktor! :-)
Snyft...det syns inte där det ligger i vänster rockficka, Mi.
Ja du, Lilla Mysan. Det är som jag alltid sagt: Alltid lurar man någon ... ;-)
Ah, är det den lilla gråa pluppen i nederkanten av bilden? :)
Du ser superproffsig ut, jag vågar definitivt låta dig knacka reflexer om du överger träsleven..;)
Tjaaaaa, den där träslevsuppfinningen lär jag aldrig få något nobelpris för. Men, du fick ju fina blåmärken att skryta med. Typ: Jo, under finska vinterkriget....jag skulle rädda en värdetransport från ett rån..... :-)
*hejdlöst fnitter* Ja, det var nog en av de roligaste labbar jag varit med om!! ;)
Låter underbart och avundsvärt. Kanske hade utbildningen inte känts fullt så fasansfull i en trygg grupp och med känslan av få växa in i rollen efter hand. Jag är glad att det är bra för dig i alla fall. Att det är bra NÅGONSTANS.
OCH
Du är verkligen jättefin på bilden!