Doktor Dropp

På kvinnoboendet kallar de mig för doktorn. Varje gång protesterar jag. -"Jag är inte doktor än, men visst kan jag titta", säger jag. Och tittar och känner. Mest för att jag kan tillräckligt många doktorsgrepp för att lura den som blir undersökt. Greppen lugnar, även om jag själv inte har en susning om vad jag gör. Jag gör en egen bedömning, men ställer aldrig diagnos. Ringer alltid och kontrollerar med sjukvårdsupplysningen eller ser till att den sjuka får träffa en doktor. När det skall skjutsas till doktorn är det oftast jag som följer med. Jag är med vid undersökningen och studerar doktorn. Ibland undslipper det mig att jag läser medicin. Då brukar doktorerna bli väldigt meddelsamma och ge mig en liten extra lektion. Det tackar jag för.

Glömmer aldrig den rara doktorn som vi träffade på Svartbäckens VC. Var där en sen natt med en knivhuggen kvinna. Doktorn fick höra om mitt "civila liv". Han blev genast alldeles underbart informativ och började förelästa om suturer. Sköterskan kom in i rummet en bit in i undersökningen och tittade konstigt på honom som för att fråga: -"Varför i hela fridens namn säger du allt detta?" Doktorn såg hennes frågande ögon och nickade mot mig och sa: Hon läser medicin och plötsligt var jag en i gänget och accepterad av också sköterskan. Och nej, han glömde inte bort patienten. Pratade inte över huvudet på henne.

Nyligen var jag med en kvinna till akuten. Hade känt på magen hennes och tänkte att hon spelar teater. Så ont har hon inte. Men eftersom det fanns misstanke om skador och graviditet och tidigare sjukhistoria och denna kandidaten inte läst buk/kirurgi var det bara att åka in. Den riktiga doktorn närmade sig buken med händerna och kvinnan skrek. Så sa doktorn: -"Nu ska jag bara lyssna", och lyssnade på magen med stetoskopet. I korridoren stämde vi av. Doktorn visade sig vara en listig dam. Jo, sa hon. Jag tror som du. Hon är hysterisk, medvetet eller omedvetet. När jag känner på magen skriker hon. När jag lyssnar med stetoskopet kan jag trycka nästan hur hårt som helst .....

Idag hamnade jag för första gången med en kvinna på infektionsakuten. Diagnosen i mitt huvud kom långsamt. Borde ha tagit den betydligt snabbare, men den dök i alla fall upp i huvudet innan doktorn kom in. Rosfeber! Nu har jag sett
rosfeber både på buk och ben. Vi var på vanliga akuten först och sköterskan där var inne på bältros. Men det hade jag förkastat. Har visserligen bara sett herpes zoster opthalmicus - men ändå ......

Tycker att jag kan så lite. Men jag kan nog mer än jag tror. Inser dessutom att doktoriet inte handlar om ren kunskap. Det är mycket känsla och instinkt också. Önskar att jag kunde lita mer på mina instinkter än jag gör ............

Kommentarer
Postat av: Siv

HEJA!

2007-07-10 @ 22:50:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback