Hur ska jag ha det?
Problemet är vägen dit. Står jag ut 2,5 år till med att försaka en massa för att jag har en studentekonomi? Står jag ut med att gå 2,5 år till i en klass där jag varken passar in eller trivs. Tveksamt! Jag är för gammal för att plugga, för gammal för att göra AT "gu'vetvar", för att inte få en fast tjänst förrän jag blir överläkare. Om jag nu hinner bli det innan pensionen.
Ska börja se mig om efter jobb. Kommer jag på intervju någonstans så kanske jag bättre kan känna vilket beslut jag ska ta?
Ibland är det bara slumpen och magkänslan som avgör, försöker påminna mig om det när jag själv vacklar.
Personligen KAN jag inte backa nu, har inget att falla tillbaka på (det fanns en anledning till att jag slutade på krogen, totalt fed up) och jag har lånat så in i vassen mycket pengar att jag skulle ångra mig resten av livet. Och - vissa dagar känns det faktiskt helt okej. (När man inte tänker på att man har sju år av jourer framför sig, that is. Gah)
Jo visst klarar du det. Din klass är inte DU! Man trivs ju inte alltid med sina arbetskamraten heller. Ingen större tröst men du har klarat av så lång tid nu. Ta ett uppehåll ett år och samla kraft om du behöver. Om inte annat så leder ju det till att du hamnar i en ny klass :) som kanske, förhoppningsvis, är bättre för dig.
Keep up! Du komemr att bli en bra läkare!
Sara, studieuppehåll vore inte så dumt. Önskar att studieuppehåll det ett alternativ. Men eftersom man börjat ett nytt läkarprogram med ny kursplan kan det vara svårt. Tar man uppehåll är chansen liten att man kommer in på gamla programmet. Det innebär att man får läsa en termin extra .....
Definitivt inget alternativ eftersom jag pluggat förut och inte får studiemedel .....
Jourer, Mårr! Dubbelsuck!!! Ännu ett skäl att lägga ner .....
Jo, men det är ju så det är. Ser AT- och ST-läkarnas scheman, och det är ta mig fan varannan vecka jour, idioteftermiddagspass som förstör dagen helt (typ 12-21) eller nätter (20-08). Man undrar hur mycket liv det blir kvar och tänker att det där skulle kanske ha gått finemang för 10-15 år sedan, men hur ska man orka NU? :-/
Önskar att jag hade något bra tips men...
Jag tror att du skulle bli en bra läkare. Jag vidhåller detta och jag hoppas för dina framtida patienters skull att du orkar igenom resten av din utbildning. För de kommer att få en empatisk och intresserad läkare!
Just det, Mårr. För 10-15 år sedan hade jag tyckt att det var roligt och häftigt. Men nu??? Näe, jag lägger hellre nattens timmar på sömn.
Tack för det Ingenjör'n. Problemet är ju det är läkaryrket nog känns rätt ... men, vägen dit ......
Hrm... Ja, vad säger man?
ST-läkarna hos oss har typ en jour i månaden eller nått. Och det är inte överallt man måste gå nattjour som AT. Inte där jag ska söka, t ex, där är det frivilligt. Och en av anledningarna till att jag söker dit, förstås. Det finns gränser för vad jag tänker utsätta mig för. Och det var därför jag sökte sommarjobbet jag har nu. Jag hoppades iskallt på jourfritt, och det är det. Vissa specialiteter är ju i princip jourfria, eller åtminstone jourfattiga. Och som ST kan man ju styra lite var man randar. M a o, jag tror inte att man kommer undan jourer, men jag är övertygad om att det går att minimera det hela.
Åhå, ja då är det jag som målar f-n på väggen. (Just där jag är ser det faktiskt ut som jag beskriver, men finns det jourfria plejs så är det ju en välsignelse)
I rest my case.
Det verkar som om det gäller att välja rätt specialitet och rätt ställe. Hur bra som helst!
Fast så är det studentekonomin då......