Köttbullemuta

Lilla Besten och jag drog till farmor. Min alltså, inte hennes. Besten har varit med förr. Att hon kommer ihåg farmors leverpastejmutor var uppenbart. Hon ställde sig med nosen mot hissen när vi kom in genom porten och när vi sedan klev ut på rätt våning vände hon direkt nosen mot rätt dörr. Farmor gjorde henne inte besviken den här gången heller. Besten fick köttbullar och det prioriterades före barnbarnets lunch. Hade farmor fått bestämma hade hela påsen gått åt. Som det var nu tvingade jag henne att stoppa tillbaka ungefär 7432 köttbullar. Åtta stycken var mer än nog åt Besten. Jag är inte så säker på att det var ett smart drag av farmor att gå över till köttbullar istället för leverpastej. Som det blev så släppte inte Lilla Besten henne med blicken på hela tiden. Vart farmor än vände sig gick Besten i hälarna på henne eller möjligen vid sidan om i hopp om fler köttbullar. Jag var livrädd att Besten skulle sätta krokben för farmor. När man är 95 år är det inte så lyckat att snubbla - vare sig på en hund eller någonting annat. Men det gick bra.

Kommentarer
Postat av: Tjabo The Man!

Hade en hund då jag var 10 som jag tvingades lämna bort. Min fars hemhjälp vägrade att jobbe med hunden(eller kräket som hon sa) hårandes i hela lägenheten.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback