Kandidatdropp

Ledig idag, men tankarna har vandrat till barnen på jobbet. Många mammor är fina och mitt i allt elände så månar de om att barnen ska vara lugna, trygga, må bra, inte höra skit om sin far (trots att det är han som satt dem där).

Men många mammor är så usla att de inte är att betrakta som mammor. Varför måste man inte ha körkort för barn innan man tillåts skaffa några? Barnen på kvinnoboendet är inte bara skadade av det trauma som fört deras mammor och dem dit. Barnen tar också skada av att mammorna inte är mammor. Ibland beror det på vad som hänt, men lika ofta på att mamman är för ung, för dum, för ointresserad, för kriminell, för någonting vad som helst .......

Alltför många barn har mammor som inte alls klarar av att vara mamma. Jag lider när jag ser barn som får en stor godispåse till frukost och när den är slut ersätts den av ett rör Pringles. Jag lider med barnen som inte får kramar och pussar av mamma, barnen som får vara uppe hur länge som helst och därför är genomtrötta dagen därpå. Jag lider av att mammorna inte håller efter barnen, inte lär dem vanligt folkvett, respekt för andras saker. Det är hemskt när barnen går vind för våg, när barnen inte stimuleras att lära sig, att vara nyfikna.

Personalen finns där för kvinnorna. Barnen hinner vi inte med. Vi hinner inte stimulera dem, krama dem, försäkra oss om att de får näringsriktig kost, att de får röra på sig. Vi försöker uppmuntra mammorna att bli bättre mammor. När vi inte fixar det finns det turligt nog andra ställen inom kommunen som kan ta över. Ställen som säkrar att barnen har det bra. Men, när ska vi skicka dem dit? Det är en svår balansgång för oss. Man kan tycka att det inte är lämpligt att hålla små barn uppe till midnatt, man kan tycka att barnen behöver fler kramar. Men, tar barnet skada? Tar barnet skada av att äta godis till frukost någon gång ibland? Det är inte lätt att veta när man ska agera. Att bli fråntagen sitt barn måste vara bland det värsta som kan hända. Ibland gör vi nog fel när vi ber "barn- och familjeenheten" att utreda en familj. Anmäler vi för ofta? För sällan?

Jag har envist hävdat att var och en måste ta ansvar för sig själv, att "samhället" ska lägga sig i så lite som möjligt. Nu börjar jag tro att det är alldeles för svårt att omhänderta barn från olämpliga föräldrar....