Carolina Klüft

Det fick bli lättsam läsning på planet hem. Lasse Anrells "Carolina Klüft räddade mitt liv". Är man så totalt ointresserad av sport som jag så känns det lite som ett Sisyfosarbete att ge sig på en bok av en sportjournalist - spciellt med den titeln. Men, det visade sig vara en lättsam läsning. Små krönikor om ditten och datten. Sportsliga ditt och datt i minoritet (vilket jag tackar högre makter - eller kanske förläggaren för). Det var en läsning på den nivå man orkar med när man flyger hem mitt i natten och allt man vill är att komma hem till sin egen säng. Helst omedelbums! Fnittrade mig igenom boken och resan hem.

Själva resan gick bra. Bara en halvtimma försenade lyfte vi. Vi var placerade långt bak i planet utan skrikande barn i närheten. Enda missödet var att Mr H satte sig på vattenglaset så det sprack och vattnet rann ut. Jag skrattade så jag tjöt tills jag kom på att vattenglaset legat i min stol och det var jag som skulle få sitta i det blöta sätet hela vägen hem. Då stockade sig skrattet. Det var inte heller så kul att vi båda rev sönder byxorna på stolen. Mina byxor var iofs gamla och redan destinerade för papperskorgen när vi kom hem. Men att Mr H:s nya shorts gick sönder gjorde kanske humöret lite molnigare.

Väl framme på Arlande gick det sedan bra utan missöden. Vi hade kunnat hamna i en jobbig sits. Bilen var parkerad på Mr H:s jobb. På Arlanda - men långt från terminalen. Långt att gå också utan packning och Mr H:s diskbråck. Vi hade planerat att ta bussen. Vad vi glömde var att Märstabussen (dvs Stockholmsbussen) inte hanterar kontanter längre. Där stod vi. Ingen biljett och bussen på väg ut från busshållplatsen. Men den rara busschaufförskan räddade oss. Vi fick åka med gratis. Hon gjorde dessutom ett extra stopp för oss för att diskbråcket inte skulle behöva gå mer än nödvändigt. Vilken underbar människa och vilken skön avslutning på en toppensemester!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback