Kandidatdropp

Nej, jag bombade inte akuten. Skrek inte i sjukhusdirektörens öra. Däremot var jag nära att kasta mig på golvet och bara skrika rätt ut och slå med knutna nävar i golvet. Löfte om en ny MR och nya recept på smärtstillande till Mr H fick mig att låta bli - fast det känns som att det är lika mycket värt som en näve sockerpiller. Fy katten vad den svenska vården är seg ibland. Nåja, den här doktorn tog åtminstone problemet på allvar även om han inte kunde göra så himla mycket. Jag har massor, massor att säga - både ur patient, anhörig och doktorperspektiv. Just nu är det bäst att jag inte gör det. Det finns lite för mycket ilska och uppgivenhet i lika delar, vilket inte är bästa utgångspunkten för diplomatiska samtal och tankar.