Kandidatdropp

Det var riktigt skönt att få stänga dörren till kvinnoboendet från utsidan när jag gick av 25-timmarspasset. 25 timmar är ett långt arbetspass när man bara får ett par timmars sömn och kvinnor och/eller barn kräver ständig uppmärksamhet och det dessutom har varit extra hysteriskt.  Första passet jag jobbat nära socialjouren. Måste säga att jag är imponerad av deras proffsighet. Nu kan jag mer om LVU än jag någonsin hoppats få veta.

Hem och sova en timma och sedan iväg till Amadeus och Zorros husse och matte för ett sista snack innan deras flytt långt bort. Öl, kinamat och gagg var precis rätt medicin efter arbetspasset "from hell". Mr H och jag höll på att bli med barn där. Nej, jag tänker inte börja dilla om sex. Det var lilltjejen i familjen som jag tror hade kunnat bli vår. Hon är så rar, så rar. Vilken liten sötnos. Vi kom bra överens så jag frågade om hon skulle med hem. Ja, svarade hon alldeles bestämt. Fast nu hade ju mamma och pappa synpunkter på vår överenskommelse, så vi fick nöja oss med att ta med Lilla Besten hem igen.