Prutt-tråkig
Livet går upp. Livet går ner. Just nu går det mest ner. Jag känner mig PRUTT-TRÅKIG. Aldrig har jag väl varit speciellt cool och häftig, men nu är jag så trött på mig själv att jag vill flytta från mig. Dagligen förvånar det mig när jag upptäcker att både sambon och Lilla Besten är kvar i lägenheten. De borde ha flyttat för länge sedan. Jag har ingen gnista kvar. Trött och hängig. Delvis börjar jag väl gå in i "tentamode" men det är inte hela sanningen. Det är så mycket runt omkring som jag inte har kontroll över. Som andra styr över. Och har gjort så en längre tid. Det gör mig handlingsförlamad. Jag kan bara vänta och se vad besluten blir. Och det hatar jag. Att inte kunna ordna till saker själv. Det ska gå fort och det ska ske nu. Giv mig tålamod.