...det slutade sämre

På väg hem på båten säger plötsligt Mr H att han ser dubbelt. Tittade lite extra på honom och släpade, under hans vilda protester, ner honom i hytten för att ta ett neurologiskt status. Ingen tvekan om saken, sensoriskt och motoriskt bortfall i vänster ansiktshalva. Kul att jag är en jävel på neurologstatus, synd att jag ännu inte gått T9 och lärt mig tolka vad jag ser tänkte jag  medan stroke, virus och andra orsaker till fascialispares for runt i huvudet på mig. Det var bara att ge sig  ut på båten på jakt efter en doktor.

Hittade med hjälp av säkerhetsvakten en liten doktor. Han var est, såg ut som lille Fridolf. Efter min berättelse letade han flåsande och nervöst i lådorna på sjukan efter stetoskop, blodtrycksmanschett och stoppade ner dem tillsammans med lite medikamenter i en plastpåse. På min inrådan lyckades han också lokalisera en nål (fast jag erbjöd honom en av mina diabetesnålar, det hade ju fungerat fint under min undersökning). Med lille Fridolf flåsande bakom mig drog vi till hytten alltmedan jag bad till guden jag inte tror på att hans hjärtinfarkt inte skulle komma just nu.

Lille Fridolf undersökte Mr H. Hans undersökning bestod i att ta blodtrycket (för högt) och sticka nålen i Mr H:s kinder. Utslaget var att känseln och motorik inte alls var nedsatt. Då fick jag rycka in. Fridolf hade nämligen tryckt nålen betydligt hårdare i vänster kind än i höger. På vänster sida flöt blod. På höger sida syntes ingenting. Vi visade doktorn att vänster ansiktshalva hängde, att Mr H inte kunde sluta vänster öga, att tungan devierade mot den friska sidan. Det blev lite spray under tungan för att sänka blodtrycket och en uppmaning att Kandidaten om två timmar skulle kontrollera att trycket var lägre. Doktorns diagnos var att ett litet kärl gått sönder och att det fick bli MR när vi kom hem. Kandidaten var inte nöjd med det hela och tänkte att sjukhus vore väl en bra idé. Typ NU. Ni vet, ökat intrakraniellt tryck osv. Men, Kandidaten är inte doktor och har inte kompetensen att bedöma det hela utan tryckte undan oron så gott hon kunde. Lille Fridolf var ju ändå färdig doktor. Två timmar senare var trycket något lägre. Eller var det det? Så mycket skillnad var det inte och Kandidaten kontrollerade trycket liggande efter fem minuters vila. Doktorn hade tagit det med patienten sittande.

Vi gick och lade oss. Jag tackade någon för att britsarna var för smala för att vi skulle kunna dela brits någon längre tid och när Mr H flyttade över till sin brits var det allt dags att gråta tyst en stund. Det var inte alls roligt att ha så mycket kunskap och ändå inte veta tillräckligt. Och Mr H var det inte läge att diskutera saken med. Man ska inte vara både doktor och anhörig. Men det var lite underligt. Samtidigt som bristen på kunskap gjorde mig orolig, kände jag ändå trygghet i den lilla kompetens jag faktiskt har.

Vi sov illa. Klockan tre hade Mr H ännu sämre känsel i läpparna och huvudet kändes för trångt. I det läget tänkte jag inte vara kvar på båten sju timmar till med Lille Fridolf och bristen på verktyg som enda sällskap. For upp till receptionen och ringde kompetensen via satellit. Stockholms sjukvårdsupplysning. Pratade med både dem och SOS alarm. Utslaget blev att med en doktor på båten måste han avgöra hur det hela skulle hanteras. Receptionisten fick väcka doktorn för ny undersökning och medicinsk bedömning. Den medicinska bedömningen var så omfattande som ett nytt blodtryck.  Då var vi nästan framme i Mariehamn där båten ändå skulle gå in. Där väntade en ambulans på oss. Knappast pga någon medicinsk bedömning utan snarare för att Kandidaten kallat doktorn klåpare eftersom han inte tog ett fullständigt neurologstatus och Kandidaten därför inte tänke lägga sambons liv i hans händer. Om doktorn nu hade rätt och det var ett brustet kärl så var det bättre att vara på sjukhus än på båten.

På sjukhuset i Mariehamn fick vi äntligen kompetent och snabb hjälp. Doktor Nick och hans team undersökte Mr H och avslutade det hela med att kalla in röntgenjouren för en CT-skalle. Att kliniskt skilja en perifer och central orsak till paresen var inte helt enkelt nämligen förklarade doktor Nick även om han lutade åt perifer. CT:n var turligt nog ua och vi kunde hinna med Viking Lines morgonbåt hem med uppmaningen att åka direkt till sjukhuset hemma för vidare provtagning. Det gjorde vi inte. Vi åkte hem. Efter det senaste dygnet var vi inte beredda att sitta på någon medicinakut och vänta, vänta, vänta. Vad Mr H behövde var ju en neurolog så Kandidaten ringde till mottagningen och läste upp remissen. De hade fullt men vi fick komma direkt.

På neurologmottagningen blev vi mottagna av en ung, späd doktor. Säkert hade hon inte varit doktor länge, men hon var duktig. Tog fullständig anamnes och ett fullständigt neurologstatus, när någonting var tveksamt gjorde hon om det tills hon var säker på svaret. Det tog en timma. Så var det dags för det som vi redan insett skulle komma: LP. Doktorn försökte, hennes överläkare försökte och till sist fick narkosjouren komma och försöka. Med stelopererade kotor och ärrbildning var det inte helt lätt. Mr H var tapper. Jag har sett patienter pipa för betydligt mindre. Men Mr H muttrade sitt mantra: Måste man, så måste man, och bet ihop.

Efter 2,5 timmas försök och en titt på Mr H:s hemsida och hans röntgenbilder där kom det äntligen lite likvor - fem rör. Då hade mottagningen egentligen stängt för länge sedan men den snälla personalen var kvar och lät Mr H ligga en stund till innan han tvingades resa sig. Det blev akuten nästa för att invänta svaret på om det trots allt var någon blödning som orsakat det hela. Det var det inte. Efter ca åtta timmar kunde vi åka därifrån. Remisser var då skickade åt alla möjliga håll för att följa upp det hela. Vi väntar på svar om det är borrelia som de misstänker eller om genesen är okänd. Mr H tar ögonsalva eftersom han inte kan blinka, tuggar tillsvidare kortison och hoppas att det ska bita på hans perifera fascialispares alltmedan han förbannar sitt dubbelseende, sina svårigheter att prata, hängande ansikte, svårigheterna att äta och dricka, den förlorade smaken. Det är lite limbo här. Våra hjärnor har stannat av. Det här tar nog lite tid att smälta. Vi är väldigt tacksamma för den kompetenta och fina vård Mr H fick på Akademiskas neurologmottagning även om vi nog måste ringa i morgon och få förklarat varför de väntar med antibiotikan när de säger att det är borrelia de misstänker.

Kommentarer
Postat av: Lotta

Men jösses vilken dramatik. Och vilken panik att befinna sig på en BÅT mitt på Östersjön... Hoppas man hittar felet och kan sätta in adekvata åtgärder så att allt rättar till sig snarast möjligt.

Postat av: Boman

Oh shit! Håller allt jag har för er.

2008-08-31 @ 09:38:35
URL: http://bomans.dinstudio.se/
Postat av: Lilla Mysan

Herrejössesjävlar! Fy så otäckt! Med lite tur är det "bara" en sån dära facialispares som jag hade för massa år sen - Bells pares eller vad fasen det hette.

En massa tumhåll och omtankar!

2008-08-31 @ 10:02:10
URL: http://lillamysan.diaryland.coml
Postat av: Marie

Men shit, vilken jobbig grej! Ser han fortfarande dubbelt och kom paresen pang bom? Hur mår han?

2008-08-31 @ 11:03:39
URL: http://www.minplats.blogspot.com
Postat av: Hanna

åh! vilken avslutning på resan och vad jobbigt att befinna sig på en båt!! skönt att ni blev så väl omhändertagna här hemma och hoppas det är något "lättfixat". med en bebis att underhålla tog det tio minuter att läsa hela inlägget och för varje gång jag blev tvungen att avbryta läsandet hoppades jag att det nästa stycke skulle sluta väl, och det gjorde det ju! håller tummarna för er!! och hoppas du hinner landa innan skolstarten igen. kram

2008-08-31 @ 11:52:30
Postat av: Dinfia

Man satan! Snacka om dålig tajming. Men om det häder så ska det så klart hända på en båt mitt ute på Östersjön! Hoppas allt går bra!



kram

2008-08-31 @ 19:56:30
Postat av: Anneli

Usch, det låter precis som Lindas kusin, som vaknade mitt i natten med halv ansiktsförlamning, borrelia konstaterades efter att man kollat allt annat. Hon är i alla fall helt återställd men fick gå ett tag med lapp för ögat. Hoppas allt ordnar sig snabbt och bra.

2008-09-01 @ 12:51:49
Postat av: Marie

Men hur gåååår det? Man blir änna orolig här. Håller tummarna för att det fått en lösning och inte var värre än att man kunde lösa det med AB. Kram!

2008-09-01 @ 20:22:01
URL: http://www.minplats.blogspot.com
Postat av: sara

Åh stackars er! Vad fruktansvärt att vara på en båt och inte kunna ta sig någonstans. Vill man inte bara bil flugen till närmsta specialist i ett sådant läge?



Hur som, skönt att det inte verkar vara någon akut fara på taket. Men som sagt varför inte antibiotika på en gång? Det kan väl inte skada om det nu inte var borrelia? (mer än statistiken över onödig antibiotikaförskrivning då...?)



Ta hand om er och hoppas att allt är väl nu!

2008-09-02 @ 11:51:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback