Kandidatdropp

Funderade mycket under promenaden med Besten. Många tankar blir det när man kan gå länge (ljuvt att få gå i dagsljus för ovanlighetens skull). Funderade mycket på vänner. Hur snabbt man kan tappa kontakten när man inte bor i samma stad. Hur tydligt det blir vilka som är vänner/kompisar och vilka som är bekanta. Kom fram till ett drastiskt beslut. Ska inte lägga ner energi på bekanta. Inte lägga ner energi på de som bara skickar julkort eller knappt ens det. Adressboken ska rensas. Det får inte bara vara jag som "odlar". Det ska sorteras bort onödiga relationer. Missförstå mig inte nu. Det finns ingen ilska i det. Bara ett kallt konstaterande att det är bara vissa relationer som är värda att vårdas ömt och länge. Öriga bekantskaper får man se som tillfälligt nöje.

Med det beslutet nyfattat kom jag hem från hundpromenaden. Utanför dörren stod en lyxig, jättefin fruktkorg. Choklad, exotiska frukter. Mitt namn stod på. Hjälpte en kompis med en sak. Det tog energi just då. I ett läge när jag inte själv hade så mycket energi. Reserverna tömdes. Med vänner är det ett tagande och ett givande. I ett viss läge ligger alltid någon på plus och någon på minus. Man ligger aldrig lika. Det är själva naturen på vänskap. Man hjälper varandra, utan att förvänta sig någonting tillbaka i det läget. Till mig kom det en fruktkorg, just när jag behövde känna uppskattning. Just när jag behövde känna tillhörighet till världen. Mitt i en formsvacka. Tack! Dagen ljusnade.

...och nej, mamma och moster, det är ingen fara med mig. Bara lite nere utan riktig orsak, men så är ju livet.