En dåres anteckningar
En dåres anteckningar. Man skulle ju kunna tro att det är mitt bloggande det handlar om. Men icke så, inte denna gång i alla fall. Fortsätter nämligen att beta av den sk kurslitteraturen. Senast att betas av var Nikolaj Gogols "En dåres anteckningar". En kort, kort berättelse. Ingenting jag såg fram emot att läsa. De gamla ryska "gubbarna" har jag dragit mig för att läsa. Försökte någon gång när jag var yngre, men gav upp innan jag kommit halvvägs. Var det brott och straff den gången?
Nåväl, huvudpersonen börjar som departementstjänsteman och slutar som kung av Spanien. Tyvärr är det väl bara han som inser att han är kung av Spanien eftersom han blir insrpärrad på slutet. Däremellan pratar han med hundar, träffar hundar som skriver brev och gör själv gör han bort sig hos chefens dotter.
Det är en säregen berättelse. Knäpp! Och ändå logisk. Till min förvåning insåg jag efter bara några sidor att jag faktiskt gillar den. Det finns ett "flyt" i språket och historian roar, så knäpp den är. Några rader får mig att flina till. Vad sägs om:
"I dag är det en klang- och jubeldag! Spanien har en kung! Han har kommit till rätta. Denne kung är jag. Det var först idag som jag fick reda på det. Sanningen att säga, slog det mig plötsligt som en blixt"
"Så är jag då i Spanien, och detta skedde så fort, att jag knappt lade märke till det. I morse kom de spanska deputerade till mig, och jag satte mig i en vagn tillsammans med dem. Den osedvanliga hastigheten föreföll mig besynnerlig. Vi åkte så raskt att vi efter en halvtimme redan var vid spanska gränsen. ... Ett besynnerligt land, Spanien: när vi kom in i det första rummet, såg jag en mängd människor med rakade huvuden. Jag gissade dock, att de måste vara antingen grander eller soldater, eftersom de rakar huvudet. Rikskanslern ledde mig vid armen: hans sätt föreföll mig ytterst besynnerligt; han knuffade in mig i ett litet rum och sade: "Sätt dig här, och om du kallar dig Ferdinand igen, ska jag allt bulta den lusten ur dig"."
"Jag kan än idag inte förstå, vad Spanien är för slags land. De folkliga sedvänjorna, och hovetiketten är mycket säregna. Jag förstår inte, förstår bestämt ingenting. I dag rakade man huvvudet på mig, trots att jag skrek för full hals att jag inte ville bli munk. Men jag minns inte ens längre vad jag kände när man började droppa kallt vatten på mitt huvud."