Stilla dagar på floden.

På listan med rekommenderad kurslitteratur dök det upp en, för mig, ny författare: Sture Dahlström. På baksidan av boken står det "... Han har med all rätt kallats vår ende beatförfattare". Också termen beatförfattare var helt ny för mig. Bara att läsa och lista ut vad det är tänkte jag.

Nog är det väl personlighetsklyvning och psykos det handlar om? (Heter det förresten personlighetsklyvning? Ja, det får jag väl reda på när psykkursen börjar). Så mycket logik finns det inte i boken. Jag tycker inte om fullständiga nonsensböcker och nonsensbok vill jag med bestämdhet säga att det här är. Ändå gillar jag den. Så mycket att jag med glädje skulle prova någon annan Dahlströmbok.

Bokens baksida säger allt om handlingen och ändå ingenting:
"Erik Svenningson fryser. Kylan kryper upp genom kroppen och täcker honom snart med ett decimetertjockt pansar av is. Läkarvetenskapen står maktlös. Är det en genetisk smitta från de djurhudsklädda förfäderna från istidens dagar? Det finns bara en utväg för att rädda honom och den leder till sydamerika, till solen och livsglädjen. Här återfinner vi Svenningson, nu som skeppare på en hjulångare som sakta stävar uppför Amazonfloden. Ombord finns en brokig samling passagerare, bland andra mestisflickan Muraja; dödgrävaren Don Manuel, kallad Don Muerte; professor Silberman och hans vackra dotter Sarah; samt Den fjättrade i lastrummet, som under resans förlopp alltmer börjar förete oförklarliga likhter med Svenningson själv."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback