Inferno

Stor litteratur? Klassiker? Måste erkänna att min hjärna dränerats på svensk litteraturhistoria, fast det var så roligt i skolan. Inte kommer jag ihåg mycket om Strindberg och hans verk. När jag hittade "Inferno" i kurslitteraturen för nästa termin kändes det därför kul att få ta itu med den. Glädjen varade inte länge.

Jösses, karln måtte ha varit komplett galen när han skrev det hela. Visst ja, det ska ju vara exempel på en psykos. Och det hittar man minsann massor av. Förföljelsemani, intriger här och där, både hörsel- och synhallucinationer, gudar som uppenbarar sig, allt som sker tolkas som tecken på någonting. Massor av möjliga och omöjliga, mest omöjliga, slutledningar dras och samband ses. Det är väl inte alla som skulle tolka den som tecken på en psykos, men är boken ett sanningsvittne om hur det är att vara psykotisk så fattar till och med jag att det inte är roligt. 

Huvudpersonen bor i Paris, hans ekonomi går upp och ner, likaså hans hälsa. Han gör sig av med sin familj. Återförenas med den. Han ser intriger överallt. Fiender i nästan alla. Han får visioner. Han forskar och skriver. Försörjer sig på att skriva artiklar till dagstidningar. Hans vänner verkar ha samma vacklande hälsa och ekonomi. De blir osams, sams och osams igen. Misstror varandra. Man kan hålla på i oändlighet och beskriva alla tokerier. Vad jag läst mig till så är Strindberg själv i mångt och mycket huvudpersonen i berättelsen och mycket lånas från hans eget liv. Från en period när han funderade över sin tro och religion. Utbroderad dagbok? Möjligen.

Kan säga att den här boken behövde inte ransoneras. Det var en ren och skär plåga att sätta sig med den. "Not my cup of tea" - alldeles bestämt inte "my cup of tea".


Kommentarer
Postat av: Mårr

Passa på att läsa "Pesten" också. Den får ni som kurslitteratur under infektion :D (sic!)

Postat av: KD

Ah, fler innovativa kursledningar :-)

2008-06-30 @ 07:43:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback