Det kostar mer än det smakar
En av huvudanledningarna till varför jag började plugga var att få tid och ork. Det fick jag på preklin. Nu har jag långa dagar på klinik. Dagar som ofta känns bortkastade eftersom vi kandidater många gånger "bara följer med". Vi skriver in patienter, vi står med på operation, sitter med vid ronden och sedan förväntas vi gå hem och plugga på kvällen. Inskrivningarna gör vi åt doktorerna, det är deras jobb men det är sällan de kontrollerar oss, sällan vi får feed-back om vi gjort rätt eller fel. Vi gör deras jobb och lönen vi får är studieskulderna.
Här sitter jag med usel ekonomi, fundersam över om jag har pengar till nästa månads räkningar, lika trött som jag var när jag jobbade. Faktum är att just nu kostar det mer än det smakar att studera. Jag orkar inte. Orkar inte ens bli förbannad på idiotiska sköterskor. Orkar inte be dem fara och flyga. Behövde hjälp idag och fick det inte. I vanliga fall hade jag svarat spydigt eller om mer diplomati krävts gått ut i kandisrummet och svurit där. Nu orkade jag varken eller. Kände hur tårarna steg i ögonen, gick in i kandisrummet och bröt ihop. Kursaren skickade hem mig. Jag har ingen ork.
Du vet var jag finns!
Usch, jag vet vad du menar. Det är snaaaart påsklov, är det vettigaste jag kommer på att säga.
Kan inte annat än att instämma i tröttheten och att ligga på gränsen till att bryta ihop. Våren brukar gå rätt fort och så kommer sommaren snart! Då orkar man förhoppningsvis lite mer igen. Pepp pepp.
Skickar en kram! Du vet var jag finns också!
Tack, raringar!
Stackars dig! Att vara trött ända in i märgen får verkligen tårarna att stiga för minsta lilla också. Ibland är det bara omöjligt att hålla dem tillbaka. Men också riktigt skönt att få bryta ihop ibland om man bara lyckas skrapa upp resterna efteråt.
Tänker på dig och önskar dig kraft och pigghet!
Tack Sara, och nog är det så. Ibland är det faktiskt skönt att få bryta ihop en smula.