En dans på rosor

Vore alla dagar sådana här vore livet som kandidat en dans på rosor. Åter en dag på ortopeden. Åter en dag på ryggmottagningen. Ny doktor. Ny sköterska. Nya patienter. Lunchen blev en timma förskjuten, men vad gjorde väl det. Överläkaren tog sig tid. Han berättade, både för patienter och mig. Han skojade. Det gjorde ingenting alls att det egentligen är påsklov. Inte visste jag att spinalstenoser kan vara så kul. Inte heller att diskbråck är så roligt ( det har jag ju gnuggats med ganska bra här hemma - och visst inser jag att Mr H:s senaste år gett mig ett försprång på den kanten. Svårt att glädjas åt det bara). Kände mig sprängfylld med nyttig kunskap när jag gick från mottagningen. Tror fanken att ortopedi är livet!

Och inte blev dagen sämre av att kvällen tillbringades på restaurang med tre kursare. Oj vad vi har skrattat.

Kommentarer
Postat av: Mårr

Låter lovely alltihop. Du kanske BLIR ortoped?! (Blir så himla avis när folk hittar nåt de tycker är jättekul - själv blir jag inte entusiastisk över något alls längre och vet faktiskt inte var jag ska ta vägen sen.)

Postat av: Kandidat Dropp

Du kommer på det. Du har ju fått AT! Det är stort. Kanske bara är någon form av antiklimax just nu?

2008-03-28 @ 06:26:26
Postat av: Kandidat Dropp

Ja, tänk om jag blir ortoped? Fast det tror jag inte. Har aldrig gjort några långsiktiga planer i mitt liv. Det blir nog som vanligt bananskalet som styr ....

2008-03-28 @ 07:46:25
Postat av: Mi

Härligt att höra att du har det så kul på ortopedin! Det kan vara bra att kunna när tant Mi halkar nästa gång. Annars så håller jag fortfarande på att du skulle kunna bli endokrinolog. Det behövs bra sådana! :)

2008-03-28 @ 08:22:02
Postat av: Kandidat Dropp

Tja, inget är uteslutet, Mi. Önskar bara det inte vore så mycket diabetes för endokrinologer ...

2008-03-28 @ 09:27:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback