Kandidatdropp

Så trött att jag vill krypa ur mitt eget skinn. Mr H har ett tokpass idag, precis som igår, 06-19. Vaknade av att han gjorde sig iordning för jobbet, sådär en tjugo i fem. Jobbigt tidigt!

Trots tröttheten har det varit en gulddag. Först prickmottagning. Där får vi bedöva och ta bort födelsemärken för första gången på vakna patienter. Bra handledare. Till en början både ser han ut att vara och verkar stenhård. Tuffa kirurgen, typ. Men, ganska snart inser man att han är en stor nallebjörn med gedigna kunskaper. Fint stöd. Jag var lite feg. Karvade och karvade för att få bort födelsemärket. Kanske egentligen inte så rädd för att skära patienten utan mer okunnig om hur djupt skalpellen tog. Det var ändå skitroligt. Sju stygn blev det. Japp, det var ganska stort märke. Plötsligt längtar jag efter att få sätta sprutan i folk och bedöva och skära lite.

Prickmottagningen avslutades med en diskussion om placeringarna vi haft. Killen som var där samtidigt som jag var lite yngre. Det visade sig att han gjort samma reflektioner kring det där med kirurger och attityder och jämlikhet. Det finns en "gammal stam" av kirurger som nog är enormt skickliga på kirurgi men har en del att önska när det gäller social kompetens. Vi hade en intressant diskussion med handledaren om organisationen. Jag som kommer från en värld som lever på organisationsutveckling och att hitta möjligheter (iofs ibland in absurdum) har varit förvånad över hur lite organisationen ifrågasätts inom vården, förvånad över hur statiskt det är, förvånad över ojämlikheten könen emellan. Intressant var att dagens handledare berättade om sin syn på kirurgidivisionen. Om hur "saker" sitter i väggarna och där prestige är viktigare än allt annat. Skönt att höra. Allt är ju mycket lättare när man inser att tankarna och känslorna man har är man ju i alla fall inte ensam om. Många andra, som man tycker själv, intelligenta människor ser det på samma sätt.

Så vidare till dagjour på akuten. Tre av de unga läkarna som var där i förrgår var där igen. Duktiga, engagerade till max. Det är så kul att gå med dem. Vi kandidater får själva prata med patienter, ta status och anamnes. Sedan redogör vi för doktorerna vad vi funnit och de går in tillsammans med oss och träffar patienterna. Prickade rätt idag med. Det ena var en solklar abscess. Nästa var lite mer öppet. Inget solklart fall, men hanteringen av det hela tänkte jag rätt på. Vet ni, för varje gång jag går på akuten blir det roligare. Man kanske skulle bli akutläkare?

Ännu en jour gjord. Seven down, three more to go.

Ps Chefen på extrajobbet ringde. De behöver extra mycket hjälp. Kul att hon ringde mig. Idag känner jag mig uppskattad. Skönt med den känslan som omväxling.