Måndag - praktisk examination
Orken tröt i helgen. Kunde bara inte samla mig och läsa till praktiska provet mer än några timmar i helgen. Satt i går i brorsans trädgård och läste ortopediska undersökningar, handkompendiet och syra-bas (där har jag en mental spärr. Det och EKG undrar jag om jag någonsin lär mig). Sedan gav jag upp. Det var vila sig i form som gällde.
Min grupp var sista gruppen ut på praktiska provet. När hornet ljöd var det bara att positionera sig vid första station, min var station 16, och köra igång. Hittade både hemo- och pneumothoraxen på röntgenbilden, men gissade fel på positioneringen av dränet.
Efter fyra minuter tjöt hornet (kursansvarig blåste allt vad tygeln höll och det envisades han med att göra examinationen igenom, var fjärde minut för att påtala att det var dags för byte) och det var bara att kasta sig till nästa station. Kärl. Hrm! Inte många rätt. Där började jag misströsta rejält, även om jag svarade rätt både på stent och handfrågan (aneurysm, a ulnaris och slag (rätt svar var frisbee - men, det kan man ju knappast veta)).
Nästa station: defibrillering. Tror att det gick vägen även om jag inte sett det där sedan internmedicin (tydligen hade de kört det första veckan på terminen när jag var sjuk). Men stationsansvarig lättade mitt sinne lite med orden "Det är inte många som sätter kärlfrågorna. Folk kommer hit och suckar". Efter det kändes det bättre och jag hittade formen och övriga 17 stationer gick bättre.
Undersökningsteknik vet jag att jag kan även om jag surade lite över barnortopedifrågan (Det har vi inte haft mycket undervisning i. Hade känts bättre om de tagit någonting som haft stort utrymme på kursen). Har full pott på en hel del. Missat några delvis. Ingen aning om det räcker. Kursansvarig inledde ju examinationen med att säga att det var 100 % som gällde. Det har jag definitivt inte. Vi får väl hoppas att gränsen är lägre satt än så.
Efter examinationen hamnade jag nere i kulverten och pratade prat med kursare R. Länge. Han satte ord på många av mina funderingar. Skönt att få prata. Skönt att höra vad han hade att säga. Jag är inte ensam med mina tankar kring den här utbildningen. Vårt prat gör att jag känner mig mindre konstig.
Adrenalinstinn och med kopparslagare (examinationen tog hårdare än jag trodde var möjligt) tog jag en sväng hem för att sedan återvända till skolan och PLÅT:s (Pedagogiska Lärare Åttonde Terminen) paneldebatt. Sista chansen att ställa frågor inför tentan. Fixar jag praktiska provet så ska jag göra ett försök att åtminstone ta någon del av tentan.
Min grupp var sista gruppen ut på praktiska provet. När hornet ljöd var det bara att positionera sig vid första station, min var station 16, och köra igång. Hittade både hemo- och pneumothoraxen på röntgenbilden, men gissade fel på positioneringen av dränet.
Efter fyra minuter tjöt hornet (kursansvarig blåste allt vad tygeln höll och det envisades han med att göra examinationen igenom, var fjärde minut för att påtala att det var dags för byte) och det var bara att kasta sig till nästa station. Kärl. Hrm! Inte många rätt. Där började jag misströsta rejält, även om jag svarade rätt både på stent och handfrågan (aneurysm, a ulnaris och slag (rätt svar var frisbee - men, det kan man ju knappast veta)).
Nästa station: defibrillering. Tror att det gick vägen även om jag inte sett det där sedan internmedicin (tydligen hade de kört det första veckan på terminen när jag var sjuk). Men stationsansvarig lättade mitt sinne lite med orden "Det är inte många som sätter kärlfrågorna. Folk kommer hit och suckar". Efter det kändes det bättre och jag hittade formen och övriga 17 stationer gick bättre.
Undersökningsteknik vet jag att jag kan även om jag surade lite över barnortopedifrågan (Det har vi inte haft mycket undervisning i. Hade känts bättre om de tagit någonting som haft stort utrymme på kursen). Har full pott på en hel del. Missat några delvis. Ingen aning om det räcker. Kursansvarig inledde ju examinationen med att säga att det var 100 % som gällde. Det har jag definitivt inte. Vi får väl hoppas att gränsen är lägre satt än så.
Efter examinationen hamnade jag nere i kulverten och pratade prat med kursare R. Länge. Han satte ord på många av mina funderingar. Skönt att få prata. Skönt att höra vad han hade att säga. Jag är inte ensam med mina tankar kring den här utbildningen. Vårt prat gör att jag känner mig mindre konstig.
Adrenalinstinn och med kopparslagare (examinationen tog hårdare än jag trodde var möjligt) tog jag en sväng hem för att sedan återvända till skolan och PLÅT:s (Pedagogiska Lärare Åttonde Terminen) paneldebatt. Sista chansen att ställa frågor inför tentan. Fixar jag praktiska provet så ska jag göra ett försök att åtminstone ta någon del av tentan.
Kommentarer
Postat av: Lotta
Låter som om du haft en tuff dag. Men å andra sidan är det säkert tufft att vara läkare också, så det är förmodligen rätt väg att testa folk under stress redan under utbildningen.
Trackback