Är det värt det?
Jag behöver utmaningar. Behöver samtidigt det där huset och den där trädgården och de där djuren jag tjatat om. Och inte minst behöver jag känna en ekonomisk trygghet. Studentekonomi en gång i livet räcker. Två gånger är en belastning. Och det handlar inte bara om ett år till. Det är AT:n också. Minst tre år innan jag själv kan styra mitt liv på det sätt jag vill. Tveksamt om en faktor kan kompensera för flera som saknas.
Håhåjaja, grubbleri, grubblera!
Men... jag blir lite kallsvettig. Hur många år har du hållit på? Och hur mycket jobb (=studietid) och studieskulder har du dragit på dig, som i så fall skulle vara till ingen nytta? Nu låter jag verkligen som gamla moraliska tant Agda (eller Luther) men det känns så. När det är dags för AT får du väl åtminstone någon form av lön?
Förväntar mig inte att du ska "lyda", men jag blir lite nervös... ;-) Och du behöver inte svara på mina funderingar, jag bara tänker i skrift.
Ha! Ha! Det är ok att tänka skriftligt, då får ju jag också tänka ett varv till. Jag behöver motargument, då tänker jag bäst. Att hålla överläggningar med sig själv är helt värdelöst.
Det där med studieskulder ådrog jag mig förra gången jag pluggade. Den här gången har jag gått på sparpengar och extrajobb. Och om jag började jobba nu, och fick motsvarande min gamla lön skulle det bli ren vinst jämfört med att börja jobba om ett år och få AT-lön ( jag vågar inte kalla den usel, för det beror ju på vad man jämför med, men jag tycker inte den är bra....)
Och ja, du låter som min mamma också kallad Luther ;-)
Hmm.. vad svårt. Min första tanke var att du inte har så långt kvar på själva utbildningen. Kanske en lösning är att du läser klart direkt/efter ett litet tag och sen ser om du verkligen ska avsluta läkeribranschen eller om det går att kombinera på något sätt med din gamla utbildning? Såna personer kan ju tjäna rätt bra, då får du kanske mer energi eftersom du har råd med huset, trädgården och vilan. Å andra sidan ska du inte slita ut dig för att komma dit heller tycker jag! Det är inte värt det! Måste du bestämma dig helt och hållet direkt? Kan du inte börja med ett uppehåll från studierna för arbete och se hur det verkar? Hoppas du får ordning på dina tankar! Kram
Jag kan inte komma med konkreta råd och de smarta frågorna är redan ställda - men jag säger återigen att jag, om jag haft ett "riktigt" jobb att falla tillbaka på och inte hade (hela vägen) trots pissig kandidattillvaro att det ändå VAR hyfsat stimulerande (antagligen för att mitt tidigare jobb inte alls var det, åtminstone inte intellektuellt) och att jag utan större mankemang kunde hacka i mig tapettillvaron. (Som fortgår till viss del under AT och även ST, det ska inte bortses från)
Lönen är verkligen inget att hänga i julgranen jfrt många andra branscher, åtminstone inte på många år. (Man undrar ju när den där myten om att läkare tjänar så ohemult bra ska spricka.)
Jag tror du är synnerligen klok och att du någonstans redan vet hur du vill göra - men det låter verkligen inte som ett busenkelt beslut. Att du INTE dragit på dig ytterligare studieskulder gör antagligen inte det hela enklare...
Du kommer att ta rätt beslut, vilket det än blir. Så är det.
Något mindre kallsvettig nu, om du åtminstone inte har dragit på dig mer studieskulder. :) Men som sagt, det känns ändå som om du lagt ner mycket jobb och att det inte är sååå mycket kvar.
Trevlig Fredag! :)