Fortsatt oro
På olika sätt håller vi oron i schack, Mr H och jag. Mr H sover bort oron. Jag borde göra det samma. Klubbad i huvudet av jobbiga, livsomvälvande skitbesked två dagar i rad är jag jag rädd att sömnen aldrig vill ta slut om jag går och lägger mig (naturligtvis gör den det). Istället tvättar jag. Lilla Besten som aldrig gör inomhus, kan hålla sig dunderlänge lät bara kisset komma i natt. Hon hade ingen kontroll.
För att hålla henne varm, tog vi upp henne i sängen timmarna innan veterinären öppnade. Mellan husse och matte är hon tryggast. Vi skyddade madrassen, men det är ett gäng handdukar och täcken som måste tvättas. Just denna dag av alla har splitternya centrifugen valt att lägga av. Jag blir inte ens arg. Det känns som en självklarhet att också död materia gör sitt bästa för att förpesta och försvåra livet för oss.
Med anti-sedering har Besten piggat på sig. Så pass att hon visar lite oro med personalen på sjukhuset, men pigg är hon inte. De kraftigt förhöjda levervärdena oroar. Vi går bara och väntar på besked. Rädda för det värsta, men hoppas på det bästa.
Usch, låter inte bra... Fortsätter att hålla tummar och tassar, och önskar att vi kunde göra något mer.
Kram