Psykiatrin
Det har varit massor av skriverier om psykiatrin i Uppsala. Om hur dåligt den fungerar. Om hur läkarna säger upp sig. Hur hård arbetsbelastningen är. Av det har jag inte sett någonting. Tvärtom. De arbetsgrupper/avdelningar jag hamnat i verkar ha det hur mysig som helst. Själv har jag känt mig välkommen och det av alla personalgrupper. Så var det inte alltid på somatiska sidan. Muren mellan undersköterskor och läkare var skyhög. Aldrig mötas de två, typ. Det satt i organisationen.
Visst är det dåligt med planerad undervisning på avdelningarna, men frågar jag får jag hjälp. Visst är det för lite att göra, men jag anpassar mig (inte alls motvilligt ska erkännas) kommer sent och går tidigt.
Kanske är det som någon sa. Problemen är på öppenvårdssidan. En chef har fått massor att sluta. Hrm, där fanns något att relatera till.
Visst är det dåligt med planerad undervisning på avdelningarna, men frågar jag får jag hjälp. Visst är det för lite att göra, men jag anpassar mig (inte alls motvilligt ska erkännas) kommer sent och går tidigt.
Kanske är det som någon sa. Problemen är på öppenvårdssidan. En chef har fått massor att sluta. Hrm, där fanns något att relatera till.
Kommentarer
Postat av: Marie
Jag var inte alls på psyk i Uppsala (St göran och Västerås däremot) men tyckte undervisningen på den kursen var förträfflig. Har ni också R.B som kursledare? Han fick handledarpris av oss och höll tal på examen, vilken underbar snubbe.
Postat av: KD
Jodå, jag håller med dig. Undervisningen på fredagar är bra. Seminarieveckan skolkade jag ju högaktningsfullt från så om den kan jag varken säga bu eller bä. Det jag tänkte på var undervisningen på avdelningarna, blev lite bortskämd med det på kirurgin. RB har jag inte sett till ... han kan ju ha dykt upp när kandidat Dropp skolkade. Hrm!
Trackback