Kandidatdropp

Kandidaten är tokförbannad på en kursare. Korkad kommentar klämde han ur sig. Egentligen inte hans fel. Får återkomma till det hela när jag är lite mer i balans. Och egentligen är det inte hans fel, det handlar om vad folk lär sig om diabetes på den här utbildningen. Hrmpf!

Annars är Kandidaten osedvanligt nöjd med kursarna den här terminen. De allra flesta har alltid varit väldigt rara och oerhört ambitiösa, och att Kandidaten sticker ut med sin ålder kan ju inte de hjälpa. Att vara padda bland grodyngel är ju liksom dömt att misslyckas. Men, efter fyra år tycker jag att de som behövde det vuxit till sig och jag känner mig mindre som en alien bland dem. Det finns några enstaka som inte förändrats och ärligt talat så tror jag att man kan lägga hur många år som helst på deras nacke utan att det någonsin kommer att bli folk av dem.

Tills jag blir på bättre humör kommer några taxfrökenbilder. Precis som bilderna på fröken de senaste veckorna kommer de från husses telefon. Kvaliteten är därefter. När jag jobbade i somras och husse och Besten var ensamma hemma roade de sig med att leka fotograf och fotomodell och muntra upp mig på jobbet med bilder och dumma kommentarer. Ja, hur road Besten var ska jag låta vara osagt, men husse hade roligt. Och jag med, när jag fick dem. Kommentarerna behåller jag för mig själv, men bilderna ska ni få.


Sällskapssjuk


Solen

Liv på småfåglarna, hon kan inte sova.


Klappa mig!


Besten vill inte bli störd


Leverpastej. Mums!

Ok, plågan fortsätter en annan dag.