Det går, men det tar emot ...
Han är fortfarande förlamad i vänster sida av ansiktet. Hästkuren kortison har varken gjort till eller från. Diverse saker måste fortfarande utredas, som den plötsliga huvudvärken han fick i samband med paresen. Ögon-, öron-, och vårdcentral ska konsulteras. Vi får gå och köpa tålamod någonstans och avvakta. Och inte f-n är det roligt.
Mr H blev erbjuden jobb innan vi drog iväg. Säsongsanställning. Med fast schema. Det innebar total, ren och skär lycka. Tänk! Ett schema! Tänk att veta när man kan tacka ja till inbjudningar, när man kan bjuda hem folk. Att han inte alltid behöver stå startberedd att fara iväg till jobb när det erbjuds med kort varsel. Att jag kan tacka ja till jobb långt i förväg för jag vet hur han jobbar (gudarna ska veta att det är sin i kassan nu), att vi kan planera saker tillsammans. Blir han inte bättre fort är det nog kört med jobbet. Inte f-n är det roligt.
Jag vet att det finns de som har det värre. Men det gör faktiskt inte livet roligare just nu.
Förstår att det är tungt. Hoppas det vänder snart.
Men fy farao, vad hemskt! Och vilken mardröm att drabbas just när man råker befinna sig på en båt på Östersjön av alla ställen... Snacka om maximal otur med tajmingen, förutom själva sjukdomstillståndet i sig. Hoppas, hoppas att Mr H repar sig fort och att ni får reda på vad det är han har drabbats av.
Från det ena till det andra så tackar Justus och jag för den snälla kommentaren om hans färg och steg :-).
Kram till hela flocken från
Helena, och blöta slafsar från juvelen
åh, så trist. det blir verkligen sällan som man tänkt sig. håller alla tummarna att det ska lösa sig med jobbet! men framför allt att mr H ska bli frisk och kry asap!
Hoppas det bara är en idiopatisk historia och att huvudvärken bara kom slumpmässigt just då. Förrexten, jag är ett levande bevis på att borrelia (komplett med facialispares) mycket väl inträffar utan att man sett nån fästing - det här var för 20 år sen, och gissa om det tog tid att få diagnos här i västerland på den tiden, det tog flera veckor av huvudvärk och sjukdomskänsla innan det pangade till och ansiktet föll ner och en förvirrad stackars distriktsläkare fick en nedtrillad pollett. Drama!
Håller tummarna för god och snar bättring, på alla plan.
Helena + Justus: Jag kan som inte komma över färgen. Tycker han är så vacker, så vacker.
Marie: Blev du helt bra med antibiotika? Hur lång tid tog det?
Helena + justus + alla andra: Tack för omtanken. Tålamod är ju vår sämsta sida och nu har jag bestämt mig för att ragga en doktor som kan skriva ut lite antibiotika. En artikel i läkartidningen om barn och neuroborrelios fick mig att bestämma mig + Maries kommentar ovan. Vi tror ju inte att det är det och testerna visar ingenting. Men serologin kan ta tid innan det visar något har jag läst mig till och som det är nu kan det i alla fall inte göra saken värre med ab. Har vi fel och lite tur så är ab just det som behövs. (Jo, jag vet - halmstrån och så).
Sänder allt tålamod jag äger till er! Ibland är det bara att härda ut och tro på de eländiga människorna som säger att allt sker av en anledning eftersom det inte finns någon rimlig förklaring eller rättvisa heller för den delen. Vilken den (anledningen alltså) nu skulle vara? Beats me!
Låg inne och fick iv., men det tog lång tid att bli bra (och jag är fortfarande lite sned i fejset), meningiten hann liksom få fäste ordentligt och jag var knalldålig från början.
Håller tummarna! Jag vet hur det är när man har lite klent med tålamod...
Vilken tråkig läsning. Sjukdomar och ovisshet är så otäckt otäckt. Tänker på er. Stor kram
Håller tummar för att det snart släpper, vad det än är.
Tack!
Har ni fått reda på ngt mer? Hemskt att bara gå och vänta! Hoppas ni iaf har det någorlunda ok.
kram