Kandidatdropp

Lilla Besten har inte varit direkt promenadvillig idag. Troligen har det inte längre något med följande alternativ att göra:
a) Det har regnat
b) Det regnar
c) Det kommer att regna.
Nu när hormonerna släppt taget om Lilla Bestens hjärna är inte regnet något större bekymmer. Mer troligen har vägran allt att göra med gårdagens tretimmarspromenad, helt i klass med Izas och Karlssons djävulsrunda - bara en annan form av hinder. Besten är helt enkelt sur över hur gårdagens promenad avslutades.

Hittade ett nytt spår att följa, Kung Björns spår. Ganska så oländig, eländig terräng. Men med hennes stengetsgener gick det bra, även om vissa hopp var taxergonomiskt oriktiga och matte fick agera hiss. Svansen viftade och hon trippade på över rötter och annat som ville fälla krokben för oss, till och med när vi kom till sista timman av promenaden. Då var det för sent att vända om.

Skylten, Rödmossen, i början av spåret borde kanske ha gett mig vägledning om vad som komma skulle. Det har regnat några dagar. Ändå följde jag spåret. Smart! De första arton dy-/vattenhålen lyckades vi undvika, men det nittonde trampade vi rätt ner i. Där gav vi upp. Resten av pölarna klafsade vi rätt igenom, gick inte att gå runt. Bitvis var pölarna så djupa och leriga att Lilla Besten fick simma och jag var förvånad att skorna satt kvar när jag drog upp fötterna. Hade jag inte vetat bättre hade jag hävdat att det var kvicksilverpölar. Väl hemkomna var det bara att slänga skorna, byxorna och Besten i badet. Det är väl det hon surar för. Om bad tycker hon inte. Nu är hon livrädd att alla promenader ska avslutas på samma sätt.