Kandidatdropp

När jag gick på mellanstadiet var det modernt med Dianablusar och gubbabyxor. I ungefär samma veva kom skotskrutiga byxor och Lyle and Scott tröjor. Lite senare var det pastellfärger och pingvinärm som var grejen. Det var ungefär då jag slutade bry mig om kläder. Min brist på intresse för kläder har det orerats om på bloggen förr. Min antipati för vita byxor däremot har det varit tyst om, men den är stark. Det var därför med största förvåning jag kom på mig själv med att köpa ett par vita byxor idag. Av jeansmodell dessutom. Vad hände? På kvällens träff var vi fyra som hade vita byxor på oss. Vågar man tro att jag var aningens modern idag?

Träffade ett gäng gamla arbetskompisar. Flertalet har jag inte sett sedan jag började plugga. Vi började på Gondolen (rena turen att jag hittade dit, Katarinahissen var ju stängd) och fortsatte till Portofino. Dit hittade jag för där i krokarna hade jag en gång i tiden en pojkvän som bodde. Låg det inte en restaurang med ett "gåsigt" namn där förut? Maten var fantastisk fin men bäst var ändå sällskapet. Mycket fanns att önska på företaget vi alla jobbade på en gång, men arbetskamraterna var av toppklass. Trots att flera av oss inte setts på många år var det en varm stämning från början. Vi skrattade gott åt allt och inget. Hade livet sett annorlunda ut för oss alla tror jag att flera av dem idag hade kunnat räknas till mina bästa vänner. Det är länge sedan jag hade en så här skön kväll. Inser vilken misär mitt sällskapsliv varit de senaste åren av kända och för andra okända anledningar. Längtar efter examen och att få komma igång igen med de delar av livet som saknas. Tills dess får jag suga på kvällens karamell ett tag. Den räcker långt.