Rom - det sista
Nu är vi hemma igen. Snön är tack och lov borta. Det var fyra nyanser av brunt som mötte oss, men snart grönskar Sverige igen och vi såg faktiskt klungor av tussilago längs E4:an.
Lilla Besten skrek av glädje när vi hämtade henne. Hon kom i självsvängning av glädje och kunde då rakt inte sluta. När vi kom hem till lägenheten tog det ny fart, hon gick runt i sina domäner och skrek av lycka.
Alla tre har vi haft det toppen - Besten på pensionat och vi i Rom. Ändå är det som de säger: "Borta bra, men hemma bäst".
Det är ju det som är så härligt med att komma hem; hundarnas glädje! :)
Ett par dagar utan sina små älsklingar kan man ju faktiskt överleva även om det är svårt.
Åh, lilla glada Bästen!
Så kul (återigen) att höra att ni haft det bra, snacka om att det är er väl unt!
Tack för härliga rapporter och bilder från la dolce vita i Rom! Jag hade inte ett dugg svårt att tänka mig in i hur underbart ni hade det där :-). Men tur att ni åkte hem när ni gjorde, med tanke på jordbävningen som skedde i natt. Även om inte Rom skadades så har det ju tydligen skakat även där... Huvaligen.
Jo, det värmer i hjärtat att se glädjen. Och jo, man kan klara sig några dagar utan henne - fast det ÄR svårt.
Tack, Mårran och Helena.
PS Mr H hade nog gärna velat vara kvar ett dygn till. Jag har aldrig varit med om en jordbävning sa han inte utan en viss besvikelse i rösten.