Rom
Idag fick tyvärr SMHI alldeles rätt. Det har hällregnat. Vi hade precis tagit oss till Villa Borghese när himlens portar öppnade sig. Att gå i parken kändes som en ganska usel idé i det läget och med "Galleri Borghese" fullbokat hela dagen var det bara att planera om. Vi tog tunnelbanan vidare. Designern för tunnelbanestationen tycks förresten ha hämtat inspiration från vårt kökskakel.
Så kom det sig att vi hamnade på en guidad tur. Första stopp: Domitillas katakomber. Tyvärr var vi förbjudna att ta bildbevis, men intressant var det och jag gjorde mitt första inköp. Egentligen är det ju mammas jobb, men jag köpte mig en liten ängel till granen.
Därefter for vi till katedralen San Giovanni in Laterano också kallad "Alla kyrkors moder". Enormt stor och pampig.
Den här porten står öppen ett år vart tjugofemte år som påven sitter vid makten. Den öppnas när han knackar på den med en hammare. Tre portar till, som öppnas som en del i påvens jubileum, finns i olika kyrkor i Rom.
Inte mycket kvar av den här akvedukten efter 2000 år. Kan ni förstå hur de kunde bygga sådant här på den tiden med de material, verktyg och maskiner som fanns att tillgå? Jämför med storleken på bilarna så förstår ni hur pampiga de är.
Överallt i staden finns präster och nunnor i alla åldrar. När man kommer in i kyrkorna pågår ofta gudstjänster i något eller några av sidokapellen. Flera präster brukar vara aktiva och ofta sitter det en eller flera grupper nunnor i kyrkbänkarna, att lyssna till dem när det sjunger psalmer eller reciterar är fantastiskt vackert. Vi sätter oss ofta ner och lyssnar och fylls av något stort och rogivande. I det läget är det inte svårt att förstå vilken frid starkt religiösa kan finna i att delta i gudstjänsterna.
Den heliga trappan. Det påstås att Jesus gått här, därför får man inte besudla trappan med sina fotsulor utan alla går på knäna upp.
Sista stoppet blev Santa Maria Maggiore där taket är av rent guld.
Prästerna har anammat 2000-talet. Biktstolarna hade röda lampor som lyste när de var upptagna och på dörrarna satt lappar med vilka tider prästerna var där och vilka språk de talade då. Vi kunde se att bikt erbjuds på åtminstone följande språk: italienska, engelska, franska, polska, ungerska, ryska.
Så kom det sig att vi hamnade på en guidad tur. Första stopp: Domitillas katakomber. Tyvärr var vi förbjudna att ta bildbevis, men intressant var det och jag gjorde mitt första inköp. Egentligen är det ju mammas jobb, men jag köpte mig en liten ängel till granen.
Därefter for vi till katedralen San Giovanni in Laterano också kallad "Alla kyrkors moder". Enormt stor och pampig.
Den här porten står öppen ett år vart tjugofemte år som påven sitter vid makten. Den öppnas när han knackar på den med en hammare. Tre portar till, som öppnas som en del i påvens jubileum, finns i olika kyrkor i Rom.
Inte mycket kvar av den här akvedukten efter 2000 år. Kan ni förstå hur de kunde bygga sådant här på den tiden med de material, verktyg och maskiner som fanns att tillgå? Jämför med storleken på bilarna så förstår ni hur pampiga de är.
Överallt i staden finns präster och nunnor i alla åldrar. När man kommer in i kyrkorna pågår ofta gudstjänster i något eller några av sidokapellen. Flera präster brukar vara aktiva och ofta sitter det en eller flera grupper nunnor i kyrkbänkarna, att lyssna till dem när det sjunger psalmer eller reciterar är fantastiskt vackert. Vi sätter oss ofta ner och lyssnar och fylls av något stort och rogivande. I det läget är det inte svårt att förstå vilken frid starkt religiösa kan finna i att delta i gudstjänsterna.
Den heliga trappan. Det påstås att Jesus gått här, därför får man inte besudla trappan med sina fotsulor utan alla går på knäna upp.
Sista stoppet blev Santa Maria Maggiore där taket är av rent guld.
Prästerna har anammat 2000-talet. Biktstolarna hade röda lampor som lyste när de var upptagna och på dörrarna satt lappar med vilka tider prästerna var där och vilka språk de talade då. Vi kunde se att bikt erbjuds på åtminstone följande språk: italienska, engelska, franska, polska, ungerska, ryska.
Kommentarer
Postat av: Annette
Visst älskar man denna underbara stad,vi var där i julas och njöt. Om ni har mycket pengar över så kan ni spendera dom på en runda med häst och vagn påstigning utanför Colosseum jag lovar det är en upplevelse. Det finns en kusk som heter David Sonnino som kan allt om Roms historia på en perfekt engelska. Oh jag vill också vara där..
Postat av: KD
Visst är det en underbar stad. Gräsligt dyr. Gräsligt mycket folk. Gräsligt mycket ljud. Men, så vacker. Så grönt. Så underbart helt enkelt.
Trackback