Självförtroendet på topp
Igår var det annat ljud i skällan. Jag var sämst.
Svor och levde om i vardagsrumssoffan. Mr H gav upp alldeles att försöka hjälpa mig. Tänk vad deklarationstider kan göra med folk (läs: denna kandidat).
Jag kunde bara inte begripa hur man är tvungen att plötsligt ett år fylla i en massa extra blanketter. De flesta siffrorna fanns ju bevisligen redan hos skattemyndigheten. Och inte är det mitt fel att aktierna både förökat sig och tagit sig av daga i min famn under året. Jag visste inte ens att de fanns.
Hur i hela fridens namn skulle jag veta vad min pappa betalade för de få aktier han köpte till mig någon gång i forntiden? I år är det 20 år sedan han dog. Rutan om inköpspris var nära att dö en mycket våldsam död i närkontakt med bläckpennan. Det slutade med att jag i ren ilska lämnade pappren huller om buller och tänkte att i morgon skriver jag under in blanco och skickar in skiten, har jag tur är det ingen som kontrollerar det hela och ber mig förklara.
Någonstans i bakhuvudet fanns också tanken att snälla, snälla farbror och faster som är självaste deklarationskungen och drottningen kanske skulle kunna lämna jobbet med att deklarera åt kapitalstarka personer med invecklade affärer och aktier, obligationer och allt vad värdepapper heter i tio minuter och hjälpa Kandidaten med hennes sunkiga och simpla studentekonomi. (Hupp, världsrekord i lång mening?)
Efter en natts sömn var jag något piggare och logikcentrum inkopplat igen. Och se på den lede, exakt fyrtiotre minuter efter att processen påbörjades på nytt var alla siffror och extra blanketter på plats, deklarationen underskriven och klar.
Hurra! Hurra! Hurra! Fy f-n vad jag är bra.
Ja huvaligen, nu är det gjort! Jag kan säga att du är inte ensam om att få spel över deklarationsblanketterna och köp och försäljningar som man inte har någon koll på... Jag var tvungen att låta papperen ligga i flera dagar innan jag tog mig själv i kragen och gick upp till vinden med sikte på att rota igenom halva förrådsinnehållet (och då pratar vi om ett sprängfyllt förråd) innan jag skulle komma att hitta de usla köpepapperen. Men si - det var bokstavligen så att jag gick in i förrådet, drog ut först bästa pärm ur hyllan, lät den själv slå upp sig på valfritt ställe och där var papperet som jag skulle ha tag på! Helt fantastiskt, jag trodde knappt mina ögon. Gissa om jag studsade ner till deklarationspapperen sedan! Den lättnaden var i världsklass. Fy f-n vad vi är bra :-).
Å fy för bövelen - aktiehelvetet hade jag för ett par år sedan, nu var det avdrag för dubbelt boende.
OCH, på nåt outgrundligt sätt har TVÅ, säger två Scaniajävlaaktier blivit kvar i min ägo - dessa har givetvis haft något slags split så jag SLAPP inte K4:an trots att jag nästan dog när jag deklarerade 20-åriga aktier häromåret.
Vore inte en revisor så fruktansvärt dyrt så skulle det stå före "bil" på önskelistan.
Visst är vi bra :-)