Vad man kan göra en hel sommar när man inte bloggar - del 55

Patienterna man möter på vårdcentralen är andra än de man möter på sjukhuset. Faktiskt arbetar man i två olika världar. Det är en mer osorterad blandning patienter på vårdcentral. Alla åldrar. Alla möjliga sjukdomar. De flesta inte särskilt sjuka, i alla fall inte om man sätter sjukdomen i förhållande till döden. De kommer att överleva. Ändå är deras besvär ofta påtagligt besvärande. Det stör deras liv dagligen, varje timma, varje minut, varje sekund. Att ge lindring och bättring är ibland påfallande enkelt. Ibland är det mycket svårt att ens förstå vad som felar. Är det över huvud taget något som felar? Ofta blir ledorden expektans och inte så lite tålamod.

Graden av bekymmer varierar. Kursaren som är underläkare på stora sjukhusets akut tar tre patienter per dag. De patienterna är mer krävande. På vårdcentralen tar jag ofta fler än tre patienter per timma. Det går fort, fort. Det är akut. Bara det aktuella problemet finns på agendan. Att diktera anamnes och status enligt långa tekniken vi lär oss på skolan är det inte tal om. Det som gett pluspoäng och beröm i skolan är här bara till besvär. Jag får lära mig att skära i diktatet, att korta ner, gå direkt på.

Sjukdomarna och besvären som möter mig skiljer sig ofantligt från vad vi läst om och sett om i skolan. Tänker att det här är vi inte förberedda för. Åter igen slås jag av att vår utbildning inte är optimalt upplagd. Att tanken slagit mig tidigare gör att jag kan förlåta mig själv när inte allt blir rätt på vårdcentralen. Patienterna kommer inte i kläm, mina duktiga handledare fångar upp det jag eventuellt missar. Och jag förstår precis varför vi inte får vara läkare på vårdcentral förrän vi är klara. Tror det är bra att nästa utbildningskull får gå tidigt på vårdcentral.

Å andra sidan säger kursaren som är underläkare på stora sjukhuset i annan del av världen, nästan med en snyftning,  vi är inte förberedda för det här. Kursaren går bland patienklientel vi är vana vid. Kursaren har inte sett bristerna jag sett under utbildningen. H*n, som många andra, har inte tyckt om mina analyser. Tyckt att jag bara gnäller när jag presenterat vad jag sett som fakta. Meningen har inte varit att gnälla (mer än på bloggen, min säkerhetsventil, där frustrationen slagit över). Kursaren hade svårare att finna sig till rätta än jag den här sommaren.

Trippen till verkligheten för mig blev bara en bekräftelse på att jag tänkt rätt. Och jag vet att när jag börjar arbeta täpps luckorna i utbildningen till ganska så snart. Jag har mer än ett decennium i yrkeslivet att falla tillbaka på. Jag vet att jag kan och jag vet att jag dessutom kan göra det bra när jag själv får styra.

Trippen till verkligheten blev för kursaren obehaglig. Självförtroendet fick sig en knäck. En rejäl knäck. Det tar nog tid för kursaren att bearbeta det här.


Kommentarer
Postat av: Petra

Jo men visst!!!

2009-08-16 @ 08:53:08
Postat av: Hanna

Precis så tror jag också att det är. Känner igen mig i din kursare, kommer antagligen själv falla stort när jag börjar jobba. Redan nu känner jag ett Vill inte, Vill inte, Vill inte börja jobba! Önskar jag hade lite mer självförtroende och tillit till att jag faktiskt kan i bagaget.

2009-08-16 @ 10:24:34
Postat av: ami

Hej!

Har ägnat senaste timmen åt att läsa ifatt i bloggen, den är såå bra! Jag gillar dina reflektioner om ditten och datten, och alla fina bilder.



Har en vecka kvar på mitt sommarvik och jag kunde inte ha hamnat på ett bättre förstaställe. Jag har fått stöd och hjälp av all personal på avdelningen och jag har fått vara nybörjare - ingen har suckat när man kommer och frågar igen och igen. Är otroligt tacksam för att jag fick chansen att prova vingarna (som bär halvknackigt med mycket hjälp)!



Jag ser fram emot att börja arbeta på riktigt och tror att mycket kommer ge sig under AT-tiden. Vi har ju bara gått grundutbildningen o svischat förbi en himla massa olika avdelningar hittills, inte hunnit landa på nåt område. Ingen förväntar sig att man ska vara fullärd. Det är klart att man behöver få erfarenhet och träffa många olika patienter för att få någon form av referensramar innan man på nåt sätt kan säga att man kan jobbet. Vårdcentral är nog dessutom bland det svåraste, där är ju patienterna helt osorterade och allt ska ske under enorm tidspress, precis som du säger.



Jag tycker att utbildningen har varit bra, men jag har kanske inte så höga krav, anpassar mig lätt till det som är. Att jag har luckor på många områden beror mer på att jag har haft annat utanför skolan som "stört" tänker jag, och hoppas att jag ska täppa till dem allt eftersom.



Sen finns det vissa saker som man inte kan lära sig i skolan; att lämna ett cancerbesked t ex kommer alltid att vara scary oavsett hur man än försöker förbereda sig på det...



En termin kvar - ska bli jätteroligt att köra igång igen och träffa alla härliga kursare. Vi ses om 2 veckor!



2009-08-16 @ 16:47:19
Postat av: KD

Ja visst ska det bli roligt igen att träffa alla och köra igång.



2009-08-18 @ 08:17:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback