Kandidatdropp

Utseendefixerad är jag ju inte. Det har jag aldrig brytt mig om. Tjejer går i spinn över George Clooney och andra typer och jag jamsar med. Varför? Egentligen ser jag ju inte det andra ser. Kan inte bli fullkomligt vanvettigt förälskad i en ask. Ytan ger mig inga knottror längs ryggraden, det är när personligheten börjar visa sig som en person blir intressant. Lika lite intresserad är jag av min egen yta. I klädväg är det hela och rena kläder som gäller, högre krav än så har jag inte.

Varför är då håret så viktigt? Det har varit för långt i säkert sex veckor. Bara en kalufs, ingen frisyr. De som varit med ett tag påminner sig att min duktiga frisörska blev gravid och försvann till Italien. Vilka påhitt, va?!?! Sedan dess har sökandet efter frisör pågått. Ingenjören tog med mig till världens bästa i Stockholm. Tyvärr är det inte riktigt görligt att skutta dit så ofta, speciellt inte som jag ändå måste åka dit titt som tätt för att jag vägrar lämna mina doktorer där.

Sent i våras tipsade svägerskan mig om en ny frisör hon var nöjd med. Det var hon som skickade mig till italienfararen och hon var ju duktig så det var värt ett försök. Och jo, jag var nöjd. Henne skulle jag till nästa vecka, men så slog desperationen till. En vecka till i kalufsen. Näe, helt ogörligt!!! Det fick bli en frisör, som råkade ha tid, nere i centrum. Nu har jag en rymdhjälm på huvudet. Nåja, det är i alla fall inte en amerikansk hemmafrufrisyr eller undersköterskefrisyr. Jag får väl vara nöjd med det?