Vad man kan göra en hel sommar när man inte bloggar - del 38




En helg åkte jag till mormor. Det var perfekt. Hon behövde hjälp och jag och Besten ville bort från ghettot. Vet faktiskt inte vem som var mest lycklig över tilltaget. Besten, mormor eller jag. Det var så skönt att skrota runt i mormors stuga. Besten kom genast till ro, rullade ihop sig till en kanelbulle i soffan och slappnade av när hon inte var ute i trädgården och spatserade i sin lina.



Kanske är det för att jag var där en hel del när jag var liten (tackade tom nej till en Brysselresa för att få vara hos mormor) eller så är det bara så i mormors omgivning, avslappnat och skönt. Tror inte mormor och jag tillbringat tid på tu man hand tillsammans någon längre stund sedan jag blev vuxen men det var fint. I vanliga fall är alltid mamma, broder med familj, kusiner och mostrar och morbröder med. Mormor och jag ordnade praktiska saker, åkte Östergötland runt till alla gravar hon ansvarar för, såg till att hon fick sin tå omhändertagen hos dsk, jag klippte hennes gigantiska gräsmatta med handgräsklippare (en bragd ska ni veta), våldgästade kusin M och hans familj.



Vi skrattade och grät tillsammans. Mormor plockade fram morfars minnesanteckningar och hon sa innan att det kanske hon inte borde för jag skulle nog bli rörd. Och rörd blev jag. Morfar var säkert åttio när han fick moster och morbrors gamla avlagda dator och satte sig att skriva ner minnen. Det var fint att få läsa dem. Han skrev om gården, om hur han högaktade mormor, hur de träffades (väldigt romantiskt), om sina barn och hur stolt han var över dem och mormor. Han skrev om jobbiga saker som när min pappa dog. Det blev många tårar, mestadels för att det var så rart att få ta del av morfars tankar. Det är sex år sedan han dog och plötsligt kändes han levande igen.


Kommentarer
Postat av: Mårr

Oj - ovärderligt att få ta del av sånt, och att få ha mor- och farföräldrar kvar så länge! Jag har tyvärr mist alla mina för ganska många år sedan, och alltid när jag läser om någon som myser med sina gamla blir jag svårt avis.

2009-08-11 @ 17:03:29
Postat av: KD

Det är jättefint att ha dem med, speciellt när de är klara i huvudet. Min mammas farmor var med tills jag började på gymnasiet och hon berättade mycket om gamla tider. En av berättelserna jag kommer ihåg klarast är när hon såg/hörde en radio för första gången. Det är faktiskt inte så många generationer sedan den tekniska utvecklingen tog fart ...

2009-08-12 @ 05:15:46
Postat av: Petra

Åh, så fint att få läsa hans anteckningar!

2009-08-12 @ 09:35:07
Postat av: Annette

Jag blir också avis när någon berättar varmt om sin släkt där man tycker om och bryr sig om varandra.

2009-08-12 @ 13:48:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback