Socialen
Frustration över att små barn tillåts växa upp i det där. En tärande miljö. Frustration över att socialen inte tar barnen och sätter dem i bättre hem. Josefsson och hans anhang må hitta sina undantag och snyfthistorier men faktum är att för få barn omhändertas till bättre miljöer. Att ta barn från deras föräldrar görs inte lättvindligt. I en stad av Uppsalas storlek tror jag det händer ca 2-3 ggr/år mot föräldrarnas vilja.
Frustrerad också över att vi på jobbet inte gör mer. Att vi inte ställer krav och ultimatum. Det heter att vi har stor respekt för den enskilda människans integritet. Bull****, vi är fega helt enkelt. Nog skulle vi kunna öppna ögonen på mammor som brister och hjälpa dem att bli bättre mammor. Om inte bör vi nog för barnens skull skicka dem vidare till ställen där de får den hjälpen. Fort!
I Sverige ska inte barn behöva hoppa hinderbana i rummet för att golvet är fullt av leksaker, ska inte behöva ha samma stinkande bajsblöjpåse i rummet i veckor, ska inte behöva växa upp på saft och chips, ska inte behöva sova utan lakan, ska inte behöva ha ingrott porslin överallt, ska inte behöva leva bland matrester och smulor och mögliga kastruller.
Systemet är fel. Eget ansvar premieras inte. Inte heller egna initiativ. Det är ett enormt slöseri med våra ekonomiska resurser. Att leva på bidrag uppmuntras. Behov ifrågasätts inte. Kollegan från en annan stad berättar om hur socialen gör oannonserade hembesök och avslår ansökningar, berättar om hur man genomskådar fusk - de skiljer sig enligt svensk lag och skriver mannen hos en kompis, enligt muslimsk lag är de fortfarande gifta. Kollegan har själv kommit till Sverige, hon tillhör "dem". Hon tycks ha tagit till sig det bästa från båda kulturer. Hon har skaffat sig en utbildning, ställer krav på sina landsmän (och andra).
Förstår din frustration. Själv skulle jag INTE klara den typen av jobb, men det är tur att det finns dom som gör det.
Instämmer med föregående talare. Den inblick man ibland ändå får i andras liv är nog så jobbig - men oh vad jag beundrar alla dem som orkar och hjälper till att verka för förändring.
Och samtidigt läggs massor av resurser ned av socialtjänsten på att utreda blivande adoptivföräldrar inpå bara skinnet inför utlandsadoptioner... suck
Varför kan inte svenska myndigheter göra en helomvändning och faktiskt ta hand om de barn som redan finns i Sverige med usla familjeförhållanden och ge dem en möjlighet till en tryggare uppväxt? Många av de barn du möter på jobbet skulle säkert må bra av en annan mamma och pappa om inte deras nuvarande föräldrar inte kan förändras och bli det. Visst ska deras nuvarande föräldrar få en chans, men kanske inte hur många chanser och hur länge som helst. För barnens skull. De förtjänar att få en chans!
Mitt i prick, instämmer. Det låter alldeles för bekant det där. Inget ord passar bättre än just frustrerande.