Single white e-mail
Det fanns en tid när jag slukade chicklit. Älskade språket i dem. Huvudpersonerna vågade alltid säga sin mening och det på det mest bitande sätt. Tvärtemot hur fega jag brukade uttrycka mig på den tiden. "Single White E-mail" av Jessica Adams måste jag ha köpt när min värsta chicklitperiod var över, för jag kommer ihåg att inte ens första gången jag läste den var den något vidare. Ingen förändring i det tyckandet vid andra genomläsningen ... eller är det tredje? Kanske är den helt enkelt ingen vidare bra bok?
Victoria "Total Bloody Relationship Disaster" Shepworth är en oteknisk slarvmaja av stora mått. Hon dricker (minst sagt ) friskt, sabbar sina relationer, blir av med jobbet (nästan lite border-line kanske?), föräldrarna som dignar av skuldbörda för att de skilde sig när hon var liten köper hennes kärlek också i vuxen ålder, hon klämmer ur sig pinsamma saker som fel personer råkar höra, skriver dumma privata saker på datorn som råkar skickas till hennes kund, ringer spåtanter för att få vägledning i livet. Hennes bästa vänner ställer upp för henne i ur och skur vad hon än gör, inte så konstigt för de är lika förvirrade de. Mitt i alltihop ska Victoria hitta en man. En snygg sådan. Det är förpackningen som räknas. Killen i lägenheten ovanför är ju bara en nörd. Men så, tadaaaa (trumvirvel av sällan skådat slag), inser hon att det är insidan som räknas och hakar tag i nörden ovanför, skärper sig på jobbfronten och blir (anar man) framgångsrik frilansare.
Bah! Tillåt mig kräkas en smula. Å andra sidan,, vad kan man förvänta sig av en författare som också jobbar som astrolog och spådam åt australiensiska damtidningar? Någon som vill prova boken ändå?
Victoria "Total Bloody Relationship Disaster" Shepworth är en oteknisk slarvmaja av stora mått. Hon dricker (minst sagt ) friskt, sabbar sina relationer, blir av med jobbet (nästan lite border-line kanske?), föräldrarna som dignar av skuldbörda för att de skilde sig när hon var liten köper hennes kärlek också i vuxen ålder, hon klämmer ur sig pinsamma saker som fel personer råkar höra, skriver dumma privata saker på datorn som råkar skickas till hennes kund, ringer spåtanter för att få vägledning i livet. Hennes bästa vänner ställer upp för henne i ur och skur vad hon än gör, inte så konstigt för de är lika förvirrade de. Mitt i alltihop ska Victoria hitta en man. En snygg sådan. Det är förpackningen som räknas. Killen i lägenheten ovanför är ju bara en nörd. Men så, tadaaaa (trumvirvel av sällan skådat slag), inser hon att det är insidan som räknas och hakar tag i nörden ovanför, skärper sig på jobbfronten och blir (anar man) framgångsrik frilansare.
Bah! Tillåt mig kräkas en smula. Å andra sidan,, vad kan man förvänta sig av en författare som också jobbar som astrolog och spådam åt australiensiska damtidningar? Någon som vill prova boken ändå?
Kommentarer
Postat av: Mårr
Jag har förtvivlat försökt mig på genren (nån av Marian Keyes) men det går bara inte hur gärna jag än vill.
Jo förresten, första Bridget Jones var kungligt kul, men sen är det stopp.
Postat av: KD
Jag tolkar det som att du inte är intresserad av den här boken? :-)
Fiona Walker var min favoritförfattare på den tid det begav sig. Tror man måste läsa böckerna på originalspråk för att kunna njuta av ordvitsarna och språket i allmänhet... Översatta blir de mest pinsamma.
Trackback