Trevligaste mailet
Trevligaste mailet jag fått på länge. Ja, inte bara jag utan en hel bunt kursare också. Grattis till oss!
"Vi har rättat tentan i helgen och Du klarade den med godkänt betyg! Grattis säger vi och samtidigt glädjer det oss att Du nu kan en hel del om otorhinolaryngologi! Du är välkommen att titta på Din rättade tenta när X är tillbaka den 17 mars.
Hj hälsningar
X och Y"
Fast varför känns det då som om jag inte kan någonting? En vacker dag avslöjas den stora bluffen - jag.
Hurra hurra hurra och stort grattis!! :)
Stort grattis! Jag skulle troligen behöva en hel termin bara för att lära mig stava till otorhin... what?
Stort grattis säger Juvelen och jag! Och vilken racersnabb rättning de gjorde - över helgen och allt. Jag är impregnerad både av att du klarade tentan och den snabba rättningen!
Wohooo!! Heja dig! Grattis!:)
Säg, varför är jag inte förvånad? :-)
Jag går fortfarande och väntar på att bluffen Lilla Mysan ska avlöjas, men vet du... jag tror det är som de säger - man kan mycket mer än man tror. Det gäller "bara" att våga lita på det och på sig själv.
Så jag säger som de vise - du kan mycket mer än du tror!
Jo, det var verkligen en rekorsnabb rättning. Impregnerad i massor, må jag säga!
...och tack skulle jag säga.
Där ser du! Jag har ALLTID rätt! (Outhärdligt självbelåten? Jag?)
Den där bluffkänslan hör jag överläkare som går omkring med fortfarande...så nu har jag tappat allt hopp om att bli av med den. Kanske är det det vi är, hela bunten? Folk tror man kan en massa saker, men det kan man ju inte, man vet bara var man ska slå upp det! :D
I sådana här lägen är det bara välkommet med outhärdliga Messerschmittar :-) Jag är glad att du hade rätt Mårr.
@Mårr och LM
Kanske handlar det bara om att man ska lita på sig själv? Bevisligen tar jag ju tentorna så någonting måste jag har lärt mig. Men alla andra låter ju som om de faktiskt vet. Tvärsäkra låter de. Det gör mig väldigt osäker ...
Det är lurigt. Efter 12 år i förra yrket visste jag att jag kunde det ganska så bra. Men nu, nybörjare igen. Det är en obehaglig känsla, speciellt som det faktiskt kan få ruskiga konsekvenser inte bara för mig utan för andra om jag inte gör rätt.
Sen är det väl så också, att så länge det är levande varelser man hanterar så BLIR det ingen jättexakt vetenskap. (När det kommer till maskiner har complience och variationer ingen större impact så länge du själv gör rätt, antar jag)
Samtidigt är det väl det som är tjusningen? Jag tror det är SUNT att inte gå omkring och tro att man kan allt, samtidigt som det vore skönt att ha aningen mer tro på sina förmågor. Balans.
Balans! Hear! Hear!