Hur man undviker att plugga på fyra dagar ....
* Man kan halka i leran och förvandla thorax till en enda stor kontusion och färga om kläderna från topp till tå i smutsbrunt.
* Man kan gå på Storstumpas dansuppvisning och sedan Lillstumpas. Tjejerna var jätteduktiga. De njuter verkligen av att vara på scenen. Det tycker faster är skönt. Att de lär sig att ta plats och synas och inte be om ursäkt för sin existens som faster lärde sig när hon var liten. Det tog många år att övervinna.
* Man kan hälsa på lilla farmor.
Fast det blev Kandidaten mest ledsen över. Nu har det snurrat till ordentligt och farmor är inte sig själv längre. Kunde inte riktigt komma ihåg Kandidaten och blev förtvivlad över sitt eget dåliga minne. Fast på något sätt kände hon ändå igen Kandidaten känslomässigt. Och plötsligt sa hon att "Kandidaten är duktig, tänk att du bara har ett år kvar". Och att hon nyligen bott på annat ställe kom hon ihåg. Längtade hem gjorde hon, det sa hon med emfas.
* Så kan man åka till Dalkarlskärret och fågelskåda med lillebror , Storstumpa och Besten.
* Och åka till de bedårande pojkarna hos fd kollegan i drömhuset. Lilla Besten tyckte väl inte att pojkarnas uppvaktning var så särdeles bedårande, men i mattes famn kunde hon slappna av. Åtminstone stundtals när katterna inte strök förbi och krävde att man drev dem. Man kan nämligen driva från mattes knä upptäckte vi. Det var härliga och roliga timmar och jag stal en hel del trädgårdsarbetstid för A med familj men det var svårt att slita sig. Till slut gav Besten och jag oss i alla fall och åkte hemåt fullastade med chili och tomatplantor. Det ska bli spännande att se vad det blir av dem.
Eros ... eller är det Minos?
Minos ... eller är det Eros?
Men ooooooooooooo, vilka boys! Jag är otroligt svag för såna älgar, är de lika coola som de ter sig?
Jupp, exakt så coola. De ser så små ut på bilderna, men jag fick nästan en chock när jag steg ur bilen. De väger mellan 85 och 95 kilo!!!! Hade glömt hur stora de är.
Men de är skitmysiga. Jag älskar de där två pojkarna, de skulle gärna få flytta hem till mig.
Vilken härlig helg du verkar ha haft! Även om det har snurrat till sig för din farmor är hon ändå minst lika söt som på tidigare bilder. Men gulligast (farmor får ursäkta) var Eros och Minos. Vilka killar! :-)
Om man vill ha sådana trevliga hundar är det väl tvunget att ha ett stall, eller:)
@Helena: De är så myyyyyysiga!
@Annette: Minst!
Men.. Har du inte fått prova att ta artärgas innan? Så olika det kan vara, vi skickades iväg att göra det mest hela tiden på avdelningarna under medicinkursen. Det enda praktiska vi fick göra och lära oss, å andra sidan. Lilla söta farmor! Hoppas hon kommer ur snurren och orkar vara med ett tag till! :) Hundarna, särskilt efter din kommentar om deras storlek, gör mig nog mest rädd.. haha.
Hurra för pluggfria dagar!
Men! Datorn åt upp mitt namn! Varför? Det var i vilket fall jag och ingen hemlig som skrev här ovanför nyss!
Näe Hanna, jag hade sådan otur under internmedicinska året. Såg två innan det var dags att försöka själv. Det kom ytterligare två. Den första hade för svag puls för att jag skulle få försöka när det var första gången. Den andra var en extremt stickrädd tonåring med nydebuterad diabetes. Ingen av dem lämplig. Suck!
Pluggfria dagar är fina Tina. Lite jobbigt bara att man vet att man måste ta igen det. Den här perioden har ju varit full av pluggfria dagar. Tenta på fredag. Gulp!!!
Apropå artärgaser, det lär du dig snabbt sen på medicinakuten där man sticker hela tiden. Man har perioder när det INTE vill sig (ibland efter en första period av framgång), men sen brukar det ge sig, som allt annat är det lätt när man väl kan. (Ja, på folk med lågt tryck är det fortfarande svårt, och en del artärer är lömskt djupt liggande - då kan man pröva i ljumsken.)
Nu blir jag lugnare, Mårr :-)
Apropå blodgaser, det kommer du absolut lära dig precis som mårr säger! Bli inte förskräckt bara om du ser att alla gör det olika! Har sett så många demonstrera hur man gör och alla gör olika, ibland väldigt olika. Nålen in 90 grader eller lite vinklat, hur långt ut på handleden man sticker, hur man sitter/står när man sticker osv. Man måste hitta ett sätt som passar en själv och då går det jättebra!:)
Jag litar på dig, Hanna! Det ska säkert gå med tiden. :-)