One down, few to go
"Imorgon är det tolv veckor till examen! Gäller bara att fixa några tentor & praktiska prov på vägen, närmast gyn-/obstetriktentan imorgon!"
Gyn- & Obstentan är nu överstånden, förutsatt att jag inte behöver skriva igen. Tentan var skum. Amanuensen hade en lång utläggning innan om att det var många sidor men inte mycket att skriva. HA! Efter första frågan var jag i tidsnöd. JAG! Jag som brukar vara klar bland de första. Nu satt jag till en kvart innan signal och en hel bunt hann gå före mig. Jag som tyckte att jag kunde det där. Innan tentan.
MEQ-tenta, dvs bläddertenta. Du svarar på frågan på en sida, vänder blad (och aldrig kommer den åter), där får du svaret och en följdfråga. Stressen gjorde att jag slarvade, tappade onödiga poäng på saker som jag egentligen kunde. Förhoppningsvis räcker det ändå. Det visar sig.
Hursom var det en bra kurs. Jag trivdes som fisken i vattnet och fick fint beröm av bland annat överläkaren. Bad henne skriva på ett papper i efterhand och inledde med att fråga om hon kom ihåg mig. Jo, det gjorde hon och bekräftade det med orden: "Jo visst, det var du som gjorde undersökningarna som om du jobbat flera år här", så skrev hon på pappret med mer beröm. (Föga visst hon att erfarenheten kommer sig av mångårig och svår sjukdom som gett ärr i själen men åtminstone kan användas till att hjälpa andra i liknande situation. Jag tror jag kommit över mina sjukdomar nu? ) Kan man annat än gilla en kurs där man överröses med beröm?
Enda problemet är att jag fortfarande inte vågat ställa mina två frågor som jag undrat över i tjugo år:
* Varför blir man tokdålig i magen några dagar före mens?
* Varför får man ett galet sötsug i två dygn runt "mensutbrott".
Och professorn hävdade med bestämdhet att ägglossningar känner man inte, det är bara inbillning. 50 % känner inte och 50 % bara inbillar sig att de känner. Det är vad jag trott under många år, men de senaste månaderna vet jag inte om jag vågar skriva under på det i blod. Det skulle faktiskt vara roligt att forska och få veta på riktigt. De jag träffat och som med bestämdhet hävdar att de vet är också de som ligger närmast till hands att av Mr H stämplas som "inbillningssjuka och käna-efter-in-absurdum kvinnor". Jag vill veta! Paowiktitt!
Visst är det härligt med beröm! Hoppas tentan gick vägen.
Oh, flashback, jag minns tidsnöden på obstetrikfrågorna! Vi fick dessutom en fråga som det i efterhand visade sig vara fel på (nåt med dizygot monoamniotisk fast tvärtom) och en blurrig bild ingen människa eg kunde tyda, huvva.
Tror aldrig jag känt min ägglossning (men ett endometriom på äggstocken och rupturerade cystor känner man, det kan jag lova), men allt jävla elände pre mens tillskriver jag höga gestagennivåer - numera har jag dem ju konstant, även om de är syntetiskt tillförda. Mördarhormon, that.
Mmmm, vi får hoppas det, Lotta. Jo, beröm värmer - försöker berömma folk, det är viktigt. Jag får så sällan höra något bra att när det väl kommer så suger jag i mig.
Va? Hade ni också tidsnöd, Mårr? Blä för gestagen. Som allt annat: Been there, done that!
Ja, jag hann knappt klart vet jag, och det ödet delade jag med många. Otroligt omständliga frågor!