Abort
En del av tiden på en gyn-mottagning ägnas åt aborter. En hel del av tiden. Statistiskt sett är de flesta i Sverige som gör abort 20-24 år. Jag har sett kvinnor, eller snarare flickor, från 14 år till en bra bit över 40. Visste ni att i världen sker det 100 miljoner samlag varje dag. En miljon kvinnor blir gravida. 150.000 aborter görs i världen VARJE DAG. Av dessa är 60.000 riskfyllda. 1600 kvinnor dör varje dag av graviditetsrelaterade komplikationer. Av dessa är 25-50 % relaterade till abort. VARJE DAG!
Jag har alltid hävdat att en abort är var och ens ensak. Ett barn som kommer till världen ska vara önskat. Det är bara föräldern/föräldrarna som vet att det kommer att fungera. Doktorns jobb i det hela är bara att verkställa det hela. Inte att hjälpa kvinnorna med beslutet, varken åt det ena eller det andra hållet. Kvinnorna kommer via kuratorsmottagningen, där har man "scannat av dem". Verkar de behöva det erbjuder vi igen kuratorskontakt, men som doktor "gräver man" väldigt lite, man konstaterar hur långt gången graviditeten kommit och utifrån det erbjuder man kvinnan val av metod.
Vi har fri abort i Sverige. Abort är var och ens ensak. Jag håller fast vid det. Men vet ni, jag tycker det är svårt. Det är svårt att se små fötter sparka och armar vifta, se ett litet hjärta picka och veta att det snart tar slut.
Måste säga att jag tycker att du skriver bra och intressant och ofta berör viktiga saker. Nu är jag ju inte doktor och aborter kommer jag väl aldrig behöva ägna mig åt. Men jag tänker att vissa saker är svåra, och även om man tycker att de måste få vara var och ens ensak, är ju inte det detsamma som att man inte berörs. Jag tycker det är viktigt att kunna bli berörd och tillåta sig tycka vissa saker är svåra. Det har föga med att vara professionell eller inte att göra, så länge känslorna inte får ta överhand förstås. Snarare är det en styrka att fortfarande orka vara människa - även om det ibland kan kännas tungt för egen del - trots alla svårigheter och allt elände man får ta del av när man arbetar med människor (mycket positivt också förstås). Och utifrån vad jag nu kan utläsa från din blogg tycker jag att du verkar kunna kombinera både professionalitet och mänsklighet på ett ypperligt sätt. Ursäkta, blev långt det här!
Tack för de snälla orden! Skriver mest för att själv komma ihåg, hade lika gärna kunnat skriva dagbok men jag vet ju att moster och mamma tycker om att läsa så för deras skull blir det på nätet ...
Ps Har varit inne och kikat på din sida. Får man läsa lösenordskyddade inlägg?
Du får gärna lösenordet! Och det är säkert jag som är blind, men jag hittar ingenstans att skicka det bara. Men om du mailar mig, så skickar jag det.
Tyckte också det var svårt när det begav sig, och det var inte mindre svårt nu när jag var på narkosen och fick hålla fri luftväg på "skrapsalen" fyra dagar i rad.
Icke desto mindre är jag helt pro abort, då som nu.
(En annan jobbig aspekt är sen abort, vilket man får lov till av socialstyrelsen om man har tillräckliga skäl, varav suicidhot är ett. Detta kan då ske så sent som i v.23 - och numera kan man med ganska bra resultat rädda små liv som föds i v.24 + några dagar. DET är jobbigt att tänka på, utan att för den skull vilja fördöma eller tycka att det inte skulle få ske.)