Aaaargh!

Aaaaaaaaaaaaaargh! Det där är väl det närmaste ett primalskrik jag kan komma om jag inte trotsar snöyran och passar på att gå in i djupaste skogen när jag tar Lilla Besten på en promenad. Det känns som om jag behöver skrika ur mig från tårna och uppåt. Är trött och sur och less på människor. Min granne sammanfattade häromdagen den livsinställning man bör ha: "förvänta dig alltid det värsta av andra människor så blir du inte besviken". Precis så känner jag. Eller med Mr H:s ord: "Folk är idioter"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback