Ja, de ääääää våååååren!

... Ja, de ääääää våååååren! Ja, de ääääää våååååren, som har kommit igen! ....
... eller möjligen ortopeden. Hur som, glädjen i pluggandet är tillbaka.
Ortopederna på Samariterhemmet är ena sköna doktorer.
Pedagogiska, energiska och rara. Vad mer kan man begära?

Ibland kommer det upp funderingar både här och där kring kirurgplaceringen.
Självklart har Kandidaten gått och grunnat på om hon överreagerat. Men alltsom oftast hör hon kommentarer om kirurgen, både från kursare och andra doktorer. 
Den där sista placeringen och den där sista elaka doktorn har fler tyvärr råkat ut för. Det är någonting som sitter i väggarna på Kirurgen som inte är helt ok. Synd! Antagligen ska Kandidaten tacka sin lyckliga stjärna att de flesta av hennes personliga handledare var så strålande bra som de var. Kandidaten hade nog ändå tur. Och lite glad känner hon sig när hon inser att det inte var hennes fel. Inte bara i alla fall.

Eftermiddagen och kvällen tillbringades på härligt sätt. Först middag på stan med Prästen och sedan på Storstumpas begäran promenad med Lilla Besten och de båda stumporna. Ja, så mycket promenerade vi inte. När man är nästan sex och åtta år tar våren över i benen och det blir mycket spring. Vi busade mest runt. Sprang ikapp. Gick balansgång (Besten med). Klättrade i träd (inte faster Kandidaten och Besten). Med det härliga vädret, glada barn och glad hund var det en perfekt avslutning på en rolig och lärorik dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback