Fru Marianne
Med biblioteket stängt var det bara att gå till egna bokhyllan för att hitta någonting att läsa. Så här i juletid föll jag för en elegant yta, inbundet, halvfranskt band: Ernst Ahlgrens (Victoria Benedictssons) Fru Marianne i två delar. Ytan må ha varit elegant men innehållet ack så fånigt. Historian är banal. Ung naiv kvinna från finare familj gifter sig med bonde (må så vara en bonde med mycket pengar). Otrohet (här räknar man blickar till otrohet) och andra motgångar får lilla frun att växa upp till en ansvarsfull och beundransvärd kvinna som till slut inser vilket guldkorn hon har i sin bonde.
Bah! Det är så fånigt att jag vill kräkas. Och inte gör språket saken bättre. Visserligen njuter jag av böcker med ett korrekt språk, men det här är så gammaldags. Trots att min tryckning är från 1947 har nog inte språket förändrats sedan boken skrevs på 1800-talet. Där finns ord jag inte begriper. Har t ex svårt att tro att pulver är omskrivning för vad jag tror.
En svensk klassiker fick vi lära oss i skolan att det är. Skulle gärna vilja veta vad som är kriterierna för att räknas som en sådan, för: "I beg to differ, definitivt".