Kandidatdropp

Livets olika faser kan inte vara tydligare än de varit idag. Ytterligheterna har visat sig. Från nydanat till färdiglevt. Från födelse till död. Ägnade förmiddagen och större delen av eftermiddagen på förlossningen åt ett par som skulle föda. Hon kämpade på fint och han var ett fantastiskt bra stöd. Obligatorisk PBI kunde jag bara inte gå på när födelsen närmade sig. Hade kämpat hårt med dem hela dagen. Valde att hjälpa till att förlösa dem istället för att gå på PBI. Mot slutet fick vi skynda på förloppet lite, men ut kom ett välskapt, friskt litet barn. Deras lycka och kärlek var så stor att jag åter fick svårt att hålla inne med tårarna.

Faster M, pappas faster, har somnat in. Sorgligt att hennes liv ändat. Ändå vet jag att det var det hon ville. Hon var gammal. Hon tyckte att hon levt färdigt, att det var jobbigt att hon inte längre kunde se. Änka sedan många år, och ganska så ensam.

Mitt i det ledsamma känner jag en stor glädje att jag tog mig tiden, i Karlstad, att arbeta in några timmar för att hälsa på henne en eftermiddag. Jag fick träffa henne en sista gång och tror att hon gladdes åt mitt besök. Vi pratade och pratade. Jag är glad över de timmarna och timmarna vi pratat i telefon. Vårdar hennes berättelser i mitt minne och gläds åt att se den gamla, fina reflexhammaren i trä och ljusstaken från farfars föräldrahem som jag fick av henne vid besöket. Ledsen över att vi inte fick prata ännu en gång. Tänkte på henne så sent som igår, att det var dags att ringa igen men att det fick anstå tills inläsningsperioden började. Det beslutet sörjer jag nu.