Måndag 13/8
Lastade in modern, brorsbarnen och Lilla Besten i bilen. Vi skulle ha minisemester och bo på lantgård.
Färden skulle bara ta en timma, men sist jag åkte riktigt långa sträckor med Storstumpa var i Australien för några år sedan och hennes: "Pappa, jag tycker vi har långt kvar" eller "Pappa, har vi långt kvar?" ekar fortfarande i min hjärna, så jag körde gissningslekar i bilen för att hålla barnen sysselsatta. Hur många gånger kommer vi att köra vilse? Hur lång tid kommer det att ta? Hur många hästar/kor/rådjur/älgar ser vi. Både antalet hästar och kor var så stort att modern tappade ränkningen efter en stund. Det kändes ungefär som trettionio triljoner.
Första stopp blev Bålsta Centrum. Presenter, från brorsbarnen, i form av rökt grisöra och tuggsko inhandlades åt Lilla Besten. Bålsta körde vi runt i en del de kommande dagarna och jag som alltid tänkt mig Bålsta som en håla blev positivt överraskad. Där kan man nog bo?
Nästa stopp blev stranden för att äta lunch. Jättefin strand. Otur för oss att ett 100-tal kanadagäss bestämt sig för att bo där. Halva stranden lämnade de åt oss lunchgäster, men något bad blev det inte. Kändes som om Mälaren var full av gåsdun.
Så kom vi till gården. Där skulle vi mata får, klappa grisar och kattor, mata kossor, plocka ägg. Började med att fråga om vi fick följa med och plocka ägg. -"Oj då, jag kanske skulle ha sagt någonting när ni ringde. Vi har inga hönor, sista nackades under semestern, grisarna och kossorna är bortlånade. Fast fåren kan ni få följa med och mata och åka traktor. " Jag sa ingenting, men tänkte desto mer. Vad trodde hon? Man åker på lantgård med en 7-åring och en 5-åring. Inte är det de vackra sädesfälten man vill se.
Torpet vi bodde i var hrm .... välanvänt.. Två toaletter. En ekotoa och ett utedass. Upptäckte till min förvåning att barndomens äckel inför utedass var som bortblåst. Satt där med öppen dörr och filosoferade. Hur mysigt som helst. Brorsbarnen var mindre begeistrade ..... De här dagarnas svåraste uppgift har varit att få Lillstumpa att gå på toaletten.
På kvällarna har vi hoppat twist, lekt häst, hund, "tittut bakom Knut", spelat Yatzy, gått promenader.
Omgivningarna var fantastiskt vackra och rådjuren kom ända upp på tomten. Tisdag kväll skrämde jag iväg en bock som var på väg att ta äpplen. Han skuttade iväg brölande när jag öppnade stugdörren. Han var inte det enda rådjur vi såg, till Lilla Bestens stora lycka. Hon satt förresten ute stora delar av tiden, fastsatt i "grässkruven" jag har. Åh, vad hon njöt av att sitta och sniffa i luften. Nosen vibrerade precis hela tiden. Hon kunde stå blickstilla med nosen sniffandes åt ett håll långa, långa stunder.
Flera kärrhökar har vi sett segla och ryttla över fälten.
Fågelsträcken med gäss gick rakt över huvudena på oss på kvällarna (naturligtvis fick jag inte upp kameran i tid). Stumporna fnissade glatt när faster skulle slå vad om vem som fick en gåsskit i huvudet. Som det var klarade vi oss allihop.
Lillstumpa blir mer och mer van och mindre och mindre rädd för Lilla Besten. På kvällen fick Besten till och med ligga vid hennes fötter i sängen.
Tjejerna har skött sig finfint. Tycker de är tuffa som inte får hemlängtan. Fast det är klart, de är så vana vid farmor och mig och nya omgivningar att det är inte så otäckt att vara iväg hemifrån utan mamma och pappa. Apropå någonting modern sa avslutade Lillstumpa semestern med orden: "Det här var inget äventyr, men det var en rolig semester".
Färden skulle bara ta en timma, men sist jag åkte riktigt långa sträckor med Storstumpa var i Australien för några år sedan och hennes: "Pappa, jag tycker vi har långt kvar" eller "Pappa, har vi långt kvar?" ekar fortfarande i min hjärna, så jag körde gissningslekar i bilen för att hålla barnen sysselsatta. Hur många gånger kommer vi att köra vilse? Hur lång tid kommer det att ta? Hur många hästar/kor/rådjur/älgar ser vi. Både antalet hästar och kor var så stort att modern tappade ränkningen efter en stund. Det kändes ungefär som trettionio triljoner.
Första stopp blev Bålsta Centrum. Presenter, från brorsbarnen, i form av rökt grisöra och tuggsko inhandlades åt Lilla Besten. Bålsta körde vi runt i en del de kommande dagarna och jag som alltid tänkt mig Bålsta som en håla blev positivt överraskad. Där kan man nog bo?
Nästa stopp blev stranden för att äta lunch. Jättefin strand. Otur för oss att ett 100-tal kanadagäss bestämt sig för att bo där. Halva stranden lämnade de åt oss lunchgäster, men något bad blev det inte. Kändes som om Mälaren var full av gåsdun.
Så kom vi till gården. Där skulle vi mata får, klappa grisar och kattor, mata kossor, plocka ägg. Började med att fråga om vi fick följa med och plocka ägg. -"Oj då, jag kanske skulle ha sagt någonting när ni ringde. Vi har inga hönor, sista nackades under semestern, grisarna och kossorna är bortlånade. Fast fåren kan ni få följa med och mata och åka traktor. " Jag sa ingenting, men tänkte desto mer. Vad trodde hon? Man åker på lantgård med en 7-åring och en 5-åring. Inte är det de vackra sädesfälten man vill se.
Torpet vi bodde i var hrm .... välanvänt.. Två toaletter. En ekotoa och ett utedass. Upptäckte till min förvåning att barndomens äckel inför utedass var som bortblåst. Satt där med öppen dörr och filosoferade. Hur mysigt som helst. Brorsbarnen var mindre begeistrade ..... De här dagarnas svåraste uppgift har varit att få Lillstumpa att gå på toaletten.
På kvällarna har vi hoppat twist, lekt häst, hund, "tittut bakom Knut", spelat Yatzy, gått promenader.
Omgivningarna var fantastiskt vackra och rådjuren kom ända upp på tomten. Tisdag kväll skrämde jag iväg en bock som var på väg att ta äpplen. Han skuttade iväg brölande när jag öppnade stugdörren. Han var inte det enda rådjur vi såg, till Lilla Bestens stora lycka. Hon satt förresten ute stora delar av tiden, fastsatt i "grässkruven" jag har. Åh, vad hon njöt av att sitta och sniffa i luften. Nosen vibrerade precis hela tiden. Hon kunde stå blickstilla med nosen sniffandes åt ett håll långa, långa stunder.
Flera kärrhökar har vi sett segla och ryttla över fälten.
Fågelsträcken med gäss gick rakt över huvudena på oss på kvällarna (naturligtvis fick jag inte upp kameran i tid). Stumporna fnissade glatt när faster skulle slå vad om vem som fick en gåsskit i huvudet. Som det var klarade vi oss allihop.
Lillstumpa blir mer och mer van och mindre och mindre rädd för Lilla Besten. På kvällen fick Besten till och med ligga vid hennes fötter i sängen.
Tjejerna har skött sig finfint. Tycker de är tuffa som inte får hemlängtan. Fast det är klart, de är så vana vid farmor och mig och nya omgivningar att det är inte så otäckt att vara iväg hemifrån utan mamma och pappa. Apropå någonting modern sa avslutade Lillstumpa semestern med orden: "Det här var inget äventyr, men det var en rolig semester".
Kommentarer
Trackback