Kandidatdropp

Inte oväntat: BUP-tentan godkänd. :-)

För två år sedan köpte Mr H en sådan där box man måste ha när man vill se lite roliga kanaler. Köpte! Betalade för! Han köpte den på elkolossen för att slippa binda sig för Telia x antal tid. Idag kom en faktura på boxen. Den redan betalda boxen. Från ComHem!

Men herrejösses, har inte något av bolagen koll på sina datorsystem och sin kundservice? Hallå! Här finns en nästan färdig läkare som är en jävel på processer, rutiner och verksamhetsutveckling. Kan jag få göra AT hos er? Nio månader på CanalDigital och lika många på ComHem. Någon del av företagen ska jag väl ändå lyckas bota?

Efter fyra månader med inflammation i höger knä och medial epikondylit i höger arm tröttnade jag och beställde tid hos doktorn. Orsaken till inflammationerna är för mig solklar; mjuka Hågadalsstigar utbytta mot Västergötlands asfalt två timmar per dag i sex veckor samt slafande på luftmadrass. Det gillade helt enkelt inte min gamla kropp. Magen protesterade efter Diklofenak tre gånger dagligen i åtta veckor. Ny medicin behövdes och det fanns ju faktiskt en risk att jag inte ställt rätt diagnos. Det är svårt att undersöka sig själv.

Förra gången vi sågs hävdade doktorn att min hosta inte var symptom på mykoplasma. Att modern fått lunginflammation av sin mykoplasma efter att vi bott hos brodern och hans familj i Australien med Storstumpa och brodern mykoplasmainfekterade var liksom inte bevis nog. Jag tjatade till mig ett prov som visade positivt men innan doktorn fått fram receptet till mig var febern hög och kompisens man fick ringa in recept till mig. Nåväl, det var om apoteket det här inlägget skulle handla. Doktorn och jag var ju överens om diagnoser idag och han skrev ut de mediciner jag ville ha.

På sjukhusapoteket går jag inte längre för när jag tar fram mina recept på insulin och hjälpmedelskort på sprutor, kanyler och mätstickor lägger de alltid mina recept åt sidan och jag får vänta. Har man många saker att hämta ut har man inte rätt till service direkt, man ska skämmas för att man hämtar många mediciner och stå tillbaka till dess att de friska människor som bara har ett recept betjänats. Här ska man ta emot kunder fort, fort, fort. Att jag alltid får vänta extremt länge tills tio personer efter mig i kön fått hjälp är inte intressant för dem. Hittills har jag inte protesterat. Idag hämtade jag mina "knämediciner" på annat apotek. I kassa ett tog de emot recept, lade åt sidan också fick annan personal ta över när de fick tid så att kassa ett kunde ta emot nästa kund. Detta gjorde de oavsett hur många recept man hade.

En tant hade synpunkter på hanteringen och i mitt stilla sinne hade jag redan tänkt hennes tankar. Vad är poängen med att man tar emot recept i en kassa, går till nästa kassa med dem, lägger dem på hög också får kunden vända tillbaka till stolen och vänta igen? Stackars tanten som hade rullator och svårt att resa sig, sätta sig och gå fick ju studsa runt som den värsta guttaperkan mellan disk och väntstol. Kan det verkligen vara effektivt att flera personer hanterar ett och samma recept utan att person ett gör någonting annat än flyttar det till en annan kassa? Har de gjort tidsstudier på det?

Näe, jag säger det, det hade aldrig hänt på pappas tid. Då skulle kunden ha service och det rappt.

Idag meddelade Mr H på telefonen att om han inte levde när jag kom hem var det Canal Digitals fel, troligen hade hans hjärta i så fall sprängts av ilska.

Denna måndag kom en faktura från Canal Digital. Den var på makalösa 3000 kronor. Månadsavgiften förväntade vi oss, men det var lite andra kostnader också. Påminnelseavgift för den där fakturan de lovade att riva sist Mr H var i kontakt med dem. Avgift för den där boxen som skickades till Luleå, istället för till den nya adress strax utanför Uppsala Mr H uppgett vid beställningen. Dessutom en administrativ kostnad för omfaktureringen.

Hrm! Tror ni att samtalen till kundtjänst är ett sådant där betalnummer? De kanske skickar ut felaktiga fakturor med flit och när man ringer och klagar tjänar de pengar genom att säga: "Jag vet inte. Vänta! Jag ska kolla med en chef" och så kopplas man bort en stund (läs: längre än tålamodet räcker) alltmedan pengarna tickar in till dem.l
Det börjar bli läge att byta leverantör. De borde kamma sig!!!

Det har till min stora glädje varit en social vecka. Mitt i veckan kom kursare Ami och sov hos oss. Tyvärr bara en natt så vi hann inte riktigt prata av oss, men jag hoppas det blir fler tillfällen.

Sista natten i Uppsala för den här gången kidnappade vi modern från brodern och hans familj. Det var en bra kidnappning offret hade nämligen med sig en sagolikt god älggryta som vi kalasade på.

Efter en natt bytte vi sedan modern mot kompisar från Stockholm som kom på middag. Det höll på att inte bli någonting av det för deras GPSkarta var gammal och nya E4:an fanns inte med. Turligt nog hann de vända innan Gävle i alla fall och så småningom dök de upp. Bjöd på den gamla vanliga fisken, den gamla vanliga getostsalladen till förrätt men nytt äppelrecept till efterrätt. Vi pratade och skrattade och njöt av att mysa vid öppna spisen.

Egentligen borde jag väl tagit gårdagen och dagen idag till att skriva på projektarbetet, läsa barnmedicin, göra min hemtenta på extrakursen eller åtminstone söka jobb. Av det blev det inget. Dagen bjöd på lunch och kackel hos fd grannen och så har jag försjunkit i bok nummer tre om Maria Wern. Nummer ett och två är avklarade.

Ah, tids nog blir jag tvungen att plugga och söka jobb. Bäst att skjuta upp det så länge jag bara kan. :-)

Jag vill åka utomlands. Jag vill göra det NU. Mr H kan inte ta ledigt. Vem vill följa med?

En veckas klinisk tjänstgöring på barnkursen avklarad. Har varit på specialistmottagningen i Enköping. Bra, placering, fast väl lugnt. När patienterna inte dök upp läste jag "Stum sitter Guden".

Avslutade dagen med sedvanliga kvällskursen. Våld mot missbrukande kvinnor var dagens underrubrik. Bra föreläsning! Konkret och mindre flummigt än de första föreläsningarna.

Om jag är analytisk och skeptisk till min natur så är Mr H det tusen gånger om. Han ser detaljer och samband långt innan jag gör det. Att namn är stigmatiserade är vi överens om. Lite blir det kanske en självuppfyllande profetia men när vi går på stan och hör någon ropa på sitt barn: Kevin, Elvis, Savannah, Cassandra vet vi redan innan vi vänt oss om hur mor, far och barn kommer att vara klädda och uppföra sig.

Att det är socioekonomi bakom hur man väljer sitt barns namn står helt klart för oss. (På extrajobbet bekräftas mina fördomar om och om igen, där kryllar det av ungar där s byts mot z i namnet och ett extra h trycks in lite var som. Barnen heter just Cassandra och Kevin).

Förr hade dessa barn ett förnamn som slutade på -y. De beryktade Conny, Johnny och Sonny. Döm om min förvåning när föreläsaren på BUP tog upp samma sak. Flera av mina yngre kursare hade inte en aning om vad hon pratade om men med sina ord befäste hon det vi alltid vetat. "Det här är iofs inte vetenskapligt belagt men barnen med de neuropsykiatriska diagnoserna hette förr ofta någonting på -y, idag är det är ofta familjer med många barn där alla barnen heter någonting på samma bokstav, eller så är det Kevin dessa barn heter".

Inte kan man döma en människa efter namnet, men någonting ligger det nog ändå i det hela.

Idag har jag träffat en doktor, ett proffs. Utnyttjade tiden med honom till någonting helt annat än det var tänkt. På ett sätt som jag behövde. På väg hem insåg jag saker om mig själv som jag inte insett tidigare. Jag, den mest privata av privata, behöver prata. Prata om mig. Om mina tankar. Om livet. Mitt liv. Proffset insåg det nog långt före mig och lät mig hållas. Fast dyrbar tid gick till prat, vilket inte alls var meningen. Jag kanske ska börja prata högt? In i väggen? Eller tvinga Mr H att lyssna? Jag vill inte ha mothugg. Jag vill inte ha medhåll. Jag vill bara lufta mina tankar. Hoppas jag blir en sådan doktor, en doktor som ger patienterna det utrymme de behöver fast min egen agenda ser helt annorlunda ut.

Jag fick en hel del av proffsets tankar till livs också. Det behövde jag. Insåg att vad jag behöver är kollegor. Arbetskamrater. Människor som man kan dela saker med utan att vara privat. Människor med samma tankar och på många sätt i samma tid i livet. Nästa gång jag träffar doktorn får jag nog be om ursäkt för att jag tog tiden till prat, vilket inte alls var meningen, men oj vad jag behövde det. Tänk att jag inte insett det själv!

Förresten kan jag för den som vill läsa rekommendera: "Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter" av Rebecca Wells.

Och för den som vill se en film: "No Country for Old Men". Otäck! Men bra.

Jag njuter av att kunna gå ut i trädgården och pyssla, få frisk luft och röra på mig utan att behöva krångla med att låsa alla dörrar, gå tusen trappor ner, springa tusen trappor upp om jag glömt någonting. Det är inte längre jox med att få liten taxfröken ner för en massa trappor utan att hon låter. Inte heller behöver vi lyssna på taxfrökens protester när grannungarna skriker och dundrar i ekande trappa. Ärligt talat så kände jag i lägenheten mer än ofta för att protestera mot oväsendet. Nu gjorde jag inte det utan konstaterade att Besten fick stå för protesterna som i mitt stilla sinne var väl befogade.

Näe, jag är verkligen ingen lägenhetsmänniska. Det gick bra så länge jag var själv i trean men så flyttade Lilla Besten och Mr H in och plötsligt kändes det trångt. Trångt så till den milda grad att jag beskar mitt eget liv. Hus och mer yta gör att jag lever upp igen. Är social på ett annat sätt än jag tyckt mig kunna vara tidigare.

Stumporna sov över hos faster och Mr H från fredag till lördag. Mysigt! De hittade fasters gamla prydnadsdockor och vanliga dockor och dockkläder nere i källaren och pysslade på och lekte fantasilekar.

Idag har både farbror (ja, han hade ett ärende) och Mr H:s kollega med fru våldgästat. Att bli våldgästad är trevligt! Man våldgästar inte folk i lägenhet. Det var tråkigt!

Och nu över till något helt annat. Farfars skrivbord som farmor och farfar alltid haft hemma hos sig står numera i mitt kontor. Packade in saker i det idag och ruttnade på att hyllorna verkade konstigt korta, skrivbordet är ju så djupt. Började undersöka och på baksidan hittar jag ett nyckelhål. Där innanför gömmer sig lådor för förvaring. Tja, det säger ju allt om mitt sinne för detaljer. Jag såg här skrivbordet varje gång farmor och farfar besöktes och hade inte en susning om de där lådorna.

Barnkursen börjar på allvar i morgon men än behöver jag inte fundera på några barndiagnoser. Det mitt huvud sysslar med att fundera kring just nu är varför träden har så många löv och varför de tappar alla löven på just vår gräsmatta. Jo, livet är ju faktiskt som bäst efter en tenta.

Jo, jag tror allt att jag hamnade på rätt sida om strecket på BUP-tentan. Det har varit en intensiv vecka, med långa dagar. Fallbeskrivningar under veckan har väl gjort att någonting fastnat. Gick det vägen får man väl tacka kursupplägget för det för någon tid att plugga på kvällarna har inte funnits.

Igår var det, som varje torsdag, dags för kvällskurs. Hedersvåld handlade det om. Fantastiskt bra föreläsning. Det var det förra veckan också. Då handlade det om våld i samkönade relationer. Eller skulle göra. Så mycket våld blev det inte, men det var riktigt bra ändå. Förutom statistikbiten.

Att presentera siffror från en undersökning för någon som i början av 90-talet drillades av Pierre (jupp, alla systemvetare från Lund har koll) och läste boken "Något om säkerhet och osäkerhet i undersökningar" från pärm till pärm ska man inte göra när man har en svarsfrekvens som understiger 50 procent. Knappast statistiskt säkerställt!!!!

Känner man sig ändå nödgad att tvinga andra att ta del av resultatet så bör man åtminstone vara tydlig med vad man vet och inte vet. Nåja, det ligger i linje med mycket annat på den kursen. Administrativt fungerar den väl. Det är en bra kurs. Tankarna är intressanta men mycket abstrakta. Det man lär ut är teorier, som om de vore fakta. Väldigt långt från vetenskap och beprövad erfarenhet må jag säga.

Från det ena till det andra. Våra sopor. Det är visst inte bara vi som noterat att de är få. I onsdags rullade vi ut soptunnan till gatan för att få den tömd under dagen. Det sket sig, big time. Efter ganska mycket oro kring huruvida vi missat någon räkning upptäckte vi att anledningen var att sopgubbarna tyckte att vi inte producerade så mycket sopor och på eget bevåg bestämt att vi inte behövde mer än månadstömning. Den idén har Mr H tagit ur dem nu.

Av den befarade slängen av nöffnöffsjukalight blev det ingenting. Himla fint måste jag säga.

Så har vår en vecka långa BUP-kurs startat. Favoritföreläsaren från psyk är tillbaka och håller i veckan. Roligt, intressant men ack så intensivt. Avslutar det hela med tenta på fredag. Jag funderar lite över hur tentan efter fyra dagars kurs kan vara lika lång som den efter sex veckors gynkurs. Bäst att inte grunna vidare på det, känns som om svaret på det skulle kunna ge lite ångest inför fredagen, speciellt som enda lediga kvällen den här veckan är i morgon. Dålig planering av Kandidaten, eller Kandidaten kan egentligen inte råda över planeringen, bara att bita ihop, köra ner huvudet, hålla tummen hårt och hoppas.

Har boostat mitt immunförsvar mot nöffnöffsjukan med hjälp av en liten spruta idag. De flesta kursarna har redan hunnit med det där och många blev tokdåliga tolv timmar efter sprutan och under ett dygn. Återstår att se hur jag mår om några timmar.