Party! Party!

Efter ett kvällspass på jobbet känns det nästan svindlande att ha en hel obokad helg framför sig.

Framtiden, alldeles för långt bort.

Självmordsväder kallade min kursare vädret idag. Kallt så in i märgen. Depressionsgrått i färgskalan. Bara varma bad och dagdrömmar tinar min frusna kropp och själ.

Sådana här dagar drömmer jag om ett stort, spatiöst hus. Med plats för många vänner framför brasan. Drömmer om en liten gård där man kan gå och pula. Odla. En gård där Mr H har sitt garage och alla sina bilar. En gård där jag har ett stall med plats för några islänningar och en massa andra, kanske lite mer udda, djur.

En sådan här dag skulle jag inte fundera om någon erbjöd mig ett jobb med god lön. Mycket är skönt med studentlivet. Jag har fått en livskvalitet som inte hade kunnat uppnås på annat sätt. Men nu är det definitivt dags att komma tillbaka till verkligheten. En god lön skulle skynda på "tillbakakommandet".

Mörkrädd

Nu har jag det svart på vitt. Min hund är mörkrädd. Kvällspromenaden går trögt, morgonpromenaden på sista tiden likaså. Nu när "normal" tid har införts och det är ljust på morgonen skuttar hon på i racerfart på morgonen. Hunden är mörkrädd!

Kungen

Kungen måste vara en mycket upptagen man, med många kontakter. Om ni visste hur många patienter som har direktkommunikation med kungen. Tankemässigt eller via sändare i huvudet. Fast de säger inte kungen. De säger Carl-Gustaf.

Framfötter

Jag är så trött att jag snart går sönder. Lade mig före åtta igår. Och somnade. Sov gott hela natten. Utan problem. Bytte några ord med en kursare igår. Han var väl inte så himla pigg, han heller. Vi pratade livskvalitet. Han har också funderingar kring livet som vuxen student och framtiden. Man ska visa framfötterna, men jag har inga kvar, sa han.
Dito, typ!

Psykkursen

Idag har jag suttit med på läkarsamtal med patienter. Det är skrämmande hur dåligt vissa människor mår. Somatiska sjukdomar i alla ära, men psykisk sjukdom känns etter värre. Tvi tusan att drabbas av någonting sådant.


Vad hände med helgen?

Det senaste dygnet har tillbringats på jobbet. Under tiden har Lilla Besten blivit bortskämd. Gårdagen tillbringade hon med husse. Får jag gissa vad de gjorde så tippar jag på det var hockey på TV för hela slanten. Troligen låg Besten parkerad på husses mage och delade den nyinköpta vetelängden med husse. Besten njöt nog väldeliga.

Idag vet jag med bestämdhet att Besten och min bror varit i skogen. Hon rantade runt i tre timmar och letade rådjur. Väldigt duktig var hon sa brodern. Besten njöt nog väldeliga.

Min lott när jag kom hem blev att kamma Besten och plocka fästingar. Dagens skörd: tre stycken. Av den aktiviteten njöt Besten inte alls. Att bli kammad är klart överreklamerat tycker Besten. Hon ska vara glad att jag inte tog fram klotången och tandborsten i samma veva ...


Mer habitualtillstånd


Kanske inte riktigt normalt ändå, hon brukar av någon anledning ha huvudet hängande utanför korgen/sängen/fåtöljen/vadhonnusoverpå.

Normal

Nu ser hon normal ut igen. Borde jag kanske uttrycka det som att hon är i sitt habitualtillstånd för att komma in i min blivande yrkesroll lite mer?


Lite mindre galen

Hon ser väl fortfarande smågalen ut på den här bilden, men lite mindre rabiesinfekterad kanske?


Elitfeministerna

Har konstigt nog aldrig läst någonting tidigare av Susanna Popova. Nu hittade jag hennes bok "Elitfeministerna, ett spel för gallerierna" på Mr H:s bord. På ett ypperligt elegant och välformulerat men ändå lättförståeligt sätt punkterar hon de rabiata feministernas teorier så man riktigt hör hur luften pyser ur dem.

De får sig en känga allihop: Margareta Winberg, Gudrun Schyman, Maria-Pia Boethius, Mona Sahlin, ett antal lösa personer till och inte minst Anna Wahl. Den senares forskning strimlas fullständigt och jag kan förstå att hon ansett sig förföljd. Med Popovas bok i handen är jag benägen att tro att Wahl är ytterligt usel på statistik och att hon redan är så säker på vad hennes forskning ska visa att hon inte ser resultatet. Men helt säker på det kan jag inte vara utan att själv läsa hennes avhandling och dra egna slutsatser.

Kontentan av boken summeras redan i förordet där Popova skriver "Nu går det inte längre att bortse från den klyfta som finns mellan etablissemangsfeminismen och den syn på jämställdhet de allra flesta i Sverige har."

Apropå feminism så skrattade jag gott när jag läste Paolo Robertos kommentarer om feminism.

Och nu måste jag leta reda på både Wahls avhandling, S.C.U.M-manifestet och Fittstim. Ett antal år efter alla andra ...


Vad drömmer du?

När jag var liten drömde jag mycket. Många olika drömmar. Under en period drömde jag följetong. En häxa jagade mig på en stor, gammal träbåt (typ Noaks ark). Det var aldrig otäckt och jag klarade mig alltid  undan genom att gömma mig bakom ett rött indianmönstrat draperi.

Sedan kom en lång period där jag inte drömde alls. Eller, jag kom i alla fall aldrig ihåg vad jag drömt när jag vaknade annat än i undantagsfall.

Den senaste veckan har jag drömt massor och kommit ihåg det. Drömmarna har varit väldigt olika, inte otäcka men väldigt realistiska. I drömmarna har tre av mina unga, manliga kursare varit hemma hos mig.  Vad de skulle hem till mig och göra framgick inte men den ena tog en kniv och skar sönder min nya, fina köksbänk. Grrr! I övrigt har jag åkt under flygplan på en legobit med blå heltäckningsmatta, blivit avsläppt av planet till en radiobil som gick i en bred berg- och dalbana, där kom Olof Palme klädd i filthatt och skinnhandskar och lånade en bok av mig (recension kommer inom kort), så hämtade planet mig och försökte dumpa mig i ett hamlat träd men lyckades inte utan släppte av mig och min kompis snällt och fint på marken i Bilbao. Också har jag förstås drömt om taxar. Din äldsta pojk, Snappe, hade smugit sig in hos oss Ankie. Han upptäcktes av en barnmorska. Vad nu en sådan gjorde hemma hos oss? Jag har noll och ingen kontakt med sådana. Känner inte ens någon. Ja, hrm! Snurrigt värre. Vad drömmer du?

Är det här verkligen min hund?





Om det är någon som undrar så har Mr H fångat henne när hon gäspar.

Jag har svårt att släppa det här med frisyren.

Plockade upp Prästen på väg till tjejmiddagen. Men, sa hon, vad har du gjort? Du brukar ju vara så fin i håret.
Sedan kom hon på sig själv....
Det är visst inte bara barn och fyllon man får höra sanningen från.
Hon har ju rätt, så vad kunde jag göra annat än skratta åt henne?
Och det är ok. Det växer ju ut! Eller hur? Visst gör det? Väl?

Jag borde

Borde väl göra någonting vettigt idag. Men så blir det inte. Började dagen med att ta med Storstumpa och Lilla Besten till agilityhagen. Vem av dem som tycker det är roligast har jag lite svårt att lura ut, men att båda tycker om att springa fram och tillbaka, över hinder, under hinder, genom tunnlar och runt pinnar det är uppenbart.

Brodern behöll Lilla Besten när jag lämnade av Storstumpa hos honom. Lilla Besten får följa med till skogen en tur i eftermiddag. Så här sitter jag och undrar vad jag ska hitta på. Mr H jobbar så honom kan jag inte roa mig med att störa. Borde gå och träna. Borde stryka. Borde gå och träna. Borde ditten. Borde datten. Inget av det lär det bli. Jag är uuuuttråkad.

Har ägnat en stund åt att få lite ordning på mina elektroniska recept. På mat alltså. Inte läkemedel. Planen är att tömma köksskåpet som är fullt av recept vartefter jag provar nya recept. Troligen behöver jag skaffa några liv till för att göra slut på alla. Nåja, det är tanken som räknas. Väl?
Här finns i alla fall min blygsamma elektroniska receptsamling. Eller kolla länken Receptboken bland länkarna.

Uuuuttråkad!!!!! Ah, jag går och lägger mig en stund tills det är dags att göra sig i ordning för kvällens tjejmiddag hos en jobbarkompis.

När man krockar ...

"När man krockar, ett handläggningsstöd för socialtjänsten om hedersrelaterat våld och generationskonflikter kring traditioner, seder och bruk" är titeln på en bok utgiven av Länsstyrelsen i Uppsala län och Uppsala kommun. På baksidan av boken står följande att läsa: "När man krockar riktar sig i första hand till socialtjänstens handläggare. Boken ska ses som ett praktiskt stöd i arbetet med unga och deras familjer vid generationskonflikter, seder och bruk. I detta område ingår hedersrelaterat våld. Boken ger också en teoretisk grund att stå på kring dessa frågor..."

Hade hoppats lära mig mer om kulturproblematiken. Tyvärr fanns det inte så himla mycket matnyttigt i boken. Kanske delvis för att det drogs så många paralleller till kvinnovåld. Jag kan helt enkelt det här redan. Familjernas sätt att beskära den unges liv, att styra, att ställa krav är helt enkelt en variant på normaliseringsprocessen man pratar om när män misshandlar kvinnor. Låt vara att aktörerna är andra och bakrunden och målet ett annat. Lika fullt skulle jag kalla det en normaliseringsprocess.

Boken väldigt inkonkret och upprepade sig hela tiden. Den teoretiska bakgrunden är bara en massa citat från olika utredningar staplade på varandra. Det finns ingen riktig analys och inte eller någon slutsats.

De mer praktiskt inriktade kapitlen var tyvärr inte speciellt konkreta. Det handlade mycket om arbetet på
FAMNEN som finns här i Uppsala. Tyvärr glömde man någonstans att förklara deras metoder och begrepp och hade jag inte haft den kunskap jag har om FAMNEN hade många av exemplen som finns insprängda här och var, ibland utan sammanhang med textraderna runtomkring, varit obegripliga.

Vad finns i din korg?

Kottemamman bjöd på dagens skratt häromdagen. Igår stockade sig skrattet - ICA gör numera likadant. Vid middagsbordet blev det en livlig diskussion kring vem som var skyldig till vad. Följande 10 varor fick Mr H och Kandidaten rabatt på.

Teriyaki sauce - Båda är nog lika goda kålsupare. Asiatiskinspirerad mat förekommer ofta här hemma.

Pepsi max - Ja, Mr H dricker Portello. Lilla Besten dricker vatten. Hur många finns det kvar att välja på?

Nutrisse cream hårfärg - Lika bra att Kandidaten kryper till korset. Silverfärgade hårstrån syns extremt bra i mörkt hår...

Enportion färdigmat, valfri - Det finns inte så mycket restauranger på lagom avstånd från Mr H:s jobb.

Hundpåse - På order av Lilla Besten

Potatiskroketter - Dök upp på Kandidatens matsedel sedan hon träffat Mr H ...

Sainte Maure chevré - Äts tillsammans med kokta rödbetor och eftersom Mr H inte äter grönsaker/rotfrukter/frukter kan den skyldige bara vara en person.

Babyleaf, valfri - Öh, se ovan.

Hamburgerkött - se potatiskroketter

... också det stora tvistemålet ...

Kyld portionsdessert - Ingen av oss vill kännas vid någon masskonsumtion av den här varan. Kanske tycker de bara att vi ska börja äta det säger Mr H? Kandidaten tror att de tagit fel på portionsdessert och vetelängd. Det ligger nämligen ofta en sådan på köksbänken. Det är så man vet att Luleå Hockey spelar TV-sänd match.

Undersköterska

Jag har undersköterskefrisyr igen. Är det verkligen inte någon som kan rekommendera en kanonfrisör i den här staden?

Böcker, böcker, böcker

Det kom en utmaning från Karlssons matte. Den handlar om böcker. Dags att ta tag i den.

Vilken bok läste du senast?

Ptja, det var ju Adam och Eva det. Just nu håller jag på med fyra hundböcker och "När man krockar". Helt onormalt för mig. En bok i taget brukar vara vad som gäller. Vad som hände nu kan jag inte riktigt svara på. Får väl som vanligt återkomma med referat av böckerna. Men som det ser ut nu känns det som om ni inte ska rusa till bokhandlaren för att köpa någondera.


Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?

Jag har inte en susning, och inte bryr jag mig.


När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du "nu har jag en fjärdedel kvar", "en, tredjedel", "hurra bara hälften kvar"?

Jodå, det händer - båda fallen.


Hur väljer du böcker du vill läsa?

Jag vet inte. Det är nog något övernaturligt. Plötsligt bara brukar jag stå där med en bok i handen.

När blir en bok för lång?

Jag kopierar Karlssons mattes svar rakt av: När den är tråkig. (Konstig fråga!)


Läser du lika gärna på engelska som på svenska?

Njae, det beror på. Trots att engelskan inte bereder mig några problem är ju ändå svenska mitt modersmål, så jag föredrar det. Men jag tycker alltför ofta att mycket av den språkliga känslan försvinner när en bok översätts så är originalet på engelska så föredrar jag det, alla gånger.

Vilken bok blev du senast berörd av?

Det måste ha varit "Tusen strålande solar".


Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig?

Jag gör det ogärna, men både Stephen King och Tolkien har förblivit olästa i mina händer. Vet inte hur många gånger jag försökt med Tolkien säkert 8-10 gånger. Kommer en 30-40 sidor och sedan är jag sååå nära att dö av tristess att boken stoppas längst in i bokhyllan igen.


Vilken bok lämnade du senast?

Gissningsvis Tolkien.


Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du ofta?

Hrm, deckare. Men sanna historier, biografier och memoarer blir det fler av.
Jo, jag har börjat låna. Det är helt enkelt för mycket böcker här hemma och det blir betydligt billigare att låna på biblioteket.


Rekommendera fem författare!
Hrm, helst ska man ju då rekommendera någon som har skrivit massor, massor av böcker. Inte helt enkelt, får istället koncentrera mig på att rekommendera författare som är väldig olika i stilen.
Låt se:

* Isabella Allende - Hon har ju skrivit en del. Konstigt nog gillar jag hennes "fantasiböcker" - lite som sagor för vuxna. Och hennes Paula är hjärtslitande bra.

* Khaled Hosseini - Har inte en susning om huruvida han skrivit fler än "Flyga drake" och "Tusen strålande solar". Men de är ruskigt bra.

Arto Paasilinna - Knappt man vågar rekommendera honom. Han är ju så himla speciell och ojämn i kvalitet ... men producerat massor har han ... även om inte allt översatts till svenska.  

Vad mera? Det får nog bli två författare som jag faktiskt inte läst på ett tag men som var mina absoluta favoritförfattare en gång i tiden.

* Maeve Binchy - Som skriver så fantastisk om Irland och varje gång får mig att minnas Englandstiden. Ja, egentligen var jag väl för liten när vi bodde där för att komma ihåg det. men jag har återvänt så ofta att det är väldigt mycket hemlandskänsla ändå.

*  Mary Higgins Clark - min absoluta favoritdeckarförfattare när jag var i 25-års åldern. Måste nog läsa om hennes böcker och se om jag fortfarande gillar dem.

Uppdraget utfört. Klart, slut! Näe, vänta! Utmana fem till. Hrm, jag är inte säker på att alla dessa läser så mycket. Några gör det, någon till och med mycket, det vet jag. Ok: Veterinären, Sivan, DinFia, Hannahbejb, Kristin


Tidstjuv

Modern är i stan och passar brorsbarnen. Lurade med henne på bio för att få träffa henne i lugn och ro. Mamma Mia, minsann! Lillstumpa (LS) hade betänkligheter över att släppa iväg farmor. Strax innan jag kom och hämtade mamma/farmor utspann sig följande konversation:
LS: -"Farmor, du får inte åka på bio".
Farmor: -"Jamen, jag vill ju träffa min dotter också".
Det här begrundade LS en stund och sedan kom det:
LS:-" Men du har ju tillbringat hela livet med henne. Det är orättvist. Det är mycket längre tid än med oss".

Nå, Farmor kom iväg och vi fröjdades över att det fanns både pensionärs- och studentrabatt på bio. Ingenting glädjer snåltarmarna som en billig kväll :-). Som vanligt när man sett en annan version först är hjärnan lite förbrukad och förstörd. Det var ca 1900 kallt som jag såg Mamma Mia på teater i London. Teater och film går liksom inte att jämföra. Men, det var en härlig film. Tror jag.


Neuropsyk

Då är terminens sista kurs igång. Neuropsyk. Verkar bli slitigt. De beställda böckerna kom idag. Passande.
Har en känsla av att det här inte är mitt område, framförallt inte psykdelen. Jag har bara inte tålamodet för "något åt nerverna" (jo, jag vet att man inte får uttrycka sig så). Ändå tycker jag att det ska bli (i alla fall lite) intressant. Det hände så mycket konstigt på jobbet i somras att lite psykkunskap till husbehov känns värdefullt.

Promenadsällskap

Någon som undrar hur man ordnar promenadsällskap en söndageftermiddag? Bara att bjuda hem släkten på brunch och sedan tvinga ut dem i höstsolen. Inte kan de vägra när de fått en massa mat. :-)
In alles var vi tio personer som brunchade här på allt som brukar vara på ett frukostbord plus mitt gamla favoritbröd
Lillsvedslimpa, mitt nya favoritbröd Tösabitsbröd, piroger, laxrullar och smördegsrullar. Som avslutning tryfflar eller morotskaka. Massor av kalorier som gav energi till en långpromenad. Och släktingarna var faktiskt förvarnade så promenadskorna och oömma kläderna var på.

Grönsöö slott

Äppelmarknad på Grönsöö slott. Så mycket marknad var det väl inte. Mer lagerrensning. Klent! Dagens höjdpunkt var när Mr H med förfäran i rösten säger: Vad gör du? Tar du äpplen? Han hade inte sett skylten Kandidaten såg: "Varsågod, tag gärna ett smakprov". För ett ögonblick trodde han att Kandidaten var kriminell och att han inte gillade det var uppenbart. Efteråt förklarade han att han försökt lugna sig själv med att "hon har nog fått en känning", fast han tyckte nog ändå att det var magstarkt även om sjukdom var med i bilden.

Grönsöö är nog ett trevligt utflyktsmål även om vädret idag knappast kunde varit gråare och regnigare. Men ska ni se stället åk dit under den här årstiden när inträdet inte är 150 pengar. Hutlöst! För 150 kronor går jag hellre på bio, som Mr H sa. Nåja, med alla höstfärger var vägen dit och hem vacker och vi fick chans att prata och diskutera. Det har inte varit så mycket av den varan på sistone. Enligt Mr H har jag i tre veckors tid bara pluggat och sovit ... och helt fel ute är han väl inte där. Det blir så med tenta tre veckor på raken.

Många olycka däck

Jag vet, jag slarvar allt också med språket på bloggen. Orkar inte läsa igenom det jag skrivit och det blir missar både här och där. Men, det hindrar inte att jag anser att "officiella" tryck och elektroniska dito bör vara korrekta. När vi kikar på Blocket får Mr H och jag ofta fnissanfall. Senast i raden var den här:

Många olycka däck


Pris: - Typ: Däck & Fälg Göteborg, Västra Centrum:

ALLA DÄCK HAR BRA MED MONSTER

Vad gör man?

I närheten finns ett litet barn, ca 4 år, som är adopterat av en ensam mamma. Mamman är ganska speciell och jag funderar på om inte vissa omständigheter borde diskvalificera för adoption. Hör en massa om hur jobbig processen är, men aldrig någonsin om någon som inte blir godkänd. En, av flera, omständigheter i det här fallet är att hon är tillsammans med en periodare. Han har alltid varit snäll och vänlig mot mig, men jag undrar hur lämplig han är på att ta hand om barn.
På Bestens eftermiddagspromenad mötte jag mannen och pojken och blev tokförbannad. Sa ingenting, men jag lägger på minnet. Följande konversation avhandlades mellan dem:
Pojken: - Jag vill vara hemma nu
Mannen: - Och jag vill ha en pojke som slutar kissa på sig

Skillnad

Det var härom veckan. Vi stod allihop samlade hemma hos brodern, broderns familj och jag. Plötsligt säger Lillstumpa: -"Ni är inte särskilt lika, pappa och faster". Öh, nä kanske inte det sa jag och tänkte att nu kommer det att pappa är mager och faster tjock. Men, det var inte det hon ville ha sagt utan: -"Näe, för faster har bröst och det har inte pappa".
Just det, Sherlock ;-)

Mera rättsmedicin

Administrationen för kursen är nere på preklinnivå. Det är förseningar både här och där, meningslösa uppgifter och fåniga redovisningar. Men jag förlåter dem. Innehållet är tokintressant. Att föreläsningarna många gånger är mindre åt det vetenskapliga hållet och mer åt det "populistiska" hållet är nog helt rätt nivå, annars blir det för tungt. Idag har vi bla lyssnat på sveriges enda rättsodontolog och fått en minimal inblick i arbetet efter Estonia och Tsunamin. Om man bortser från att det är djupt tragiska händelser som fått efterverkningar på efterlevandes liv i många år så var det både roligt och intressant.

Rättsmedicin

Nu blir det rättsmedicin. En vecka. Från början till slut beklämmande. Människor kan vara så himla otäcka mot varann. Trots det har det börjat intressant. Plötslig naturlig död. Plötslig onaturlig död. Våld och sexuella övergrepp mot barn och kvinnor. Informationen har jag nytta av redan idag på extrajobbet.

Adam och Eva

Regn och rusk. Vädret inbjuder inte till någon höstpromenad direkt. Lilla Besten som jag hämtade hos brodern tidigt i morse visar inga som helst tecken på att vilja ge sig ut i ovädret. Hon har parkerat sig i korgen. Eftersom hon och brodern var ute och jagade igår tänker jag inte tvinga henne. Gissningsvis är hon mör i kroppen av träningsvärk och njuter till fullo av att vara hemma igen.

Själv jobbade jag kvällspass igår och spenderar full av lättja dagen på samma sätt som Besten, vilande. Dock inte i korgen utan i min egen säng. Mr H har också parkerat sig där, emellanåt på min sida av sängen, emellanåt på sin sida av sängen. Ett utomordentligt sätt att tillbringa en sådan här dag. Luther har ju sitt att säga om det hela förstås men med ett jobbpass i ryggen och Prästens senaste ord om Luther så kan jag ignorera honom ganska så bra. Visste ni att Luther, så munk han var, lurade med sig nunnan Katarina från ett kloster och gifte sig med henne?

Har fortsatt beta av Mr H:s förråd av Paasilinna. Den här gången Adam och Eva. Inte en av Paasilinnas bästa, men inte heller hans sämsta. Lite annorlunda dock. Han skriver i samma galna anda som tidigare, men inte lika fnissframkallande som när han är på topp. Eftersom huvudpersonen Aatami Rymättylä kommit på lösningen på hela världens energikris och uppfunnit en idealisk ackumulator i miniformat blir det en massa långrandiga tekniska förklaringar. De har jag läst kursivt - dvs mer eller mindre hoppat över.

Aatami står i början av boken på ruinens brant, inte bara för att hans företag går dåligt, med sex ungar att betala underhåll för är hans utgifter gigantiska. Han får hjälp av Eva Kontupohja som är jurist men ack så alkoholiserad. I jämlikhetens namn får man väl vara glad åt att det för en gång skull är en kvinna som dricker alldeles för mycket i Paasilinnas böcker. Och hennes "walk-abouts" under rusets påverkan är faktiskt lite smålustiga.

En gammal bekant, taxichauffören Seppo Sorjonen från "
Livet är kort Rytkönen är lång ", dyker upp i boken som gubben ur lådan. Han försöker fortfarande bli doktor och lyckas äntligen, efter att ha spenderat ganska så många av de miljoner som Aatami och Eva så småningom faktiskt lyckas förhandla sig till.

Aatami får ett kontrakt på sitt huvud och en italiensk lönnmördare, Luigi, i hasorna. Den stackars Luigi har inte ett lätt uppdrag, under försöken att ta kål på Aatami förlorar han både ett underben och några tår, men till slut lyckas han i alla fall komma åt Aatami och säkra att han inte kommer tillbaka från yttre rymden.

Jag har gjort slut ...

Förhållandet med Harry avslutades sent igår kväll, åtminstone för den här gången. "Harry Potter och hemligheternas kammare" var det som gällde. Del två i Harry Potterserien. Och tänk! Jag börjar gilla honom lite bättre. Det är väl det som kallas tillvänjning kan jag tro. Kanske är det för att jag börjar se två delar i Harry Portter. Det är en saga. Egentligen inte så fantasifull, utan ganska enkel. Men, det finns också en verklighet i det. Ett socialt budskap. Det fanns i förra delen också, men då såg jag det inte, såg bara sagan.

Nu har jag inte riktigt bestämt mig för om jag gillar budskapet, men det ger ändå en annan dimension till boken. Böcker med budskap leder alltid till mina tankar till barnprogrammen jag såg på 70-talet, fulla med socialistiska budskap. Utan att ta ställning till budskapen, för det gjorde jag inte när jag var en liten palt, avskydde jag svart-vita inslag om fattiga barn i Afrika och all annan socialistpropaganda som visades. Och min åsikt står kvar. När man är barn ska man få vara barn. Det ska vara prinsar och prinsessor. Världen blir man en del av tids nog. Men som vuxen blir jag glad av att hitta flera dimensioner i boken.

Det är Harrys andra år på Hogwarts. Numera går hans bäste vän Rons alla syskon här, också lillasyster Ginny. På skolan börjar det hända otäcka saker och Harry själv misstänker att det är värste fienden Draco Malfoy som ligger bakom. Ändå är det Harry och Hagrid som blir misstänkta av de andra. Hagrid hamnar till och med i fängelse. Under året råkar flera elever riktigt illa ut, bland annat Hermione, och hamnar i något som liknar koma och kan bara räddas genom att mandragoror (blomsterkvastar med  små förskräckligt fula och smutsiga bevisar under jorden istället för rötter) får växa till sig och sedan tillredas. Med hjälp av fågel Fenix, sitt rena sinne, Slytherin (Hogwarthatten) och en gnutta tur löser Potter hela mysteriet. Ginny som verkade väldigt misstänkt ett tag blir friad från misstankar och naturligtvis är det han-som-inte-bör-nämnas-vid-namn som ligger bakom alltihop med hjälp av en dagbok han skrev när han var 16.

Vad gör jag nu?

Så var radiologikursen över. Hur examinationen gick har jag ingen aning om. Höll på att säga att "I don't do oral". Jo, det var muntligt förhör. Inte min grej. Mitt i fick jag hjärnsläpp. Totalt sådant. Plötsligt kommer jag inte ihåg vad underbenets ben heter. Snacka om svart hål. Hoppas jag kom ihåg tillräckligt ändå. Hur det än gick var det en bra kurs och någonting att se fram emot för kommande T9:or. Lärorikt som bara den. Engagerad kursansvarig och härliga föreläsare.

Nu sitter jag här. Ingen kurs som pockar på uppmärksamhet. Mr H på jobbet. Lilla Besten avlämnad hos brodern.  Storstumpa är hemma med feber. När man är åtta år är det lååångtråååååååååååkigt att vara sjuk. Storstumpa har varit på väg att förgås av tristess idag. Har ringt både faster, farmor, pappas/fasters mormor och pappas/fasters farmor (det sista samtalet gick väl inte så bra. Att vara åtta och prata med någon som har partiell afasi är nog mer förvirring än nöje). Hursom, faster förbarmade sig och åkte dit med Besten så att Storstumpa fick någonting att pyssla med.

Så nu sitter jag här. Känns konstigt att vara själv i lägenheten om så bara för några timmar. Vad göra? Hrm, Storstumpa lånade mig del två av Harry Potter. Det får bli sängen tillsammans med Harry ett tag.

Plågan fortsätter

En veckas kurs. Tenta i morgon. Tre kvällar har passerat utan plugg. Gissa vad jag måste göra ikväll? Så istället för att kackla här sätter jag mig med radiologi. Ni får plågas av fler Bestenbilder.


Vad vill du?


Öh?


Hur kunde du veta att det var jag?


Husse kliar så gott!


Mmm, känner jag lukten av falukorv?


Va tittarú på? Bara för att du inte kan vrida dina ögon hur du vill.


Mattes gull

Fotomodell

Kandidaten är tokförbannad på en kursare. Korkad kommentar klämde han ur sig. Egentligen inte hans fel. Får återkomma till det hela när jag är lite mer i balans. Och egentligen är det inte hans fel, det handlar om vad folk lär sig om diabetes på den här utbildningen. Hrmpf!

Annars är Kandidaten osedvanligt nöjd med kursarna den här terminen. De allra flesta har alltid varit väldigt rara och oerhört ambitiösa, och att Kandidaten sticker ut med sin ålder kan ju inte de hjälpa. Att vara padda bland grodyngel är ju liksom dömt att misslyckas. Men, efter fyra år tycker jag att de som behövde det vuxit till sig och jag känner mig mindre som en alien bland dem. Det finns några enstaka som inte förändrats och ärligt talat så tror jag att man kan lägga hur många år som helst på deras nacke utan att det någonsin kommer att bli folk av dem.

Tills jag blir på bättre humör kommer några taxfrökenbilder. Precis som bilderna på fröken de senaste veckorna kommer de från husses telefon. Kvaliteten är därefter. När jag jobbade i somras och husse och Besten var ensamma hemma roade de sig med att leka fotograf och fotomodell och muntra upp mig på jobbet med bilder och dumma kommentarer. Ja, hur road Besten var ska jag låta vara osagt, men husse hade roligt. Och jag med, när jag fick dem. Kommentarerna behåller jag för mig själv, men bilderna ska ni få.


Sällskapssjuk


Solen

Liv på småfåglarna, hon kan inte sova.


Klappa mig!


Besten vill inte bli störd


Leverpastej. Mums!

Ok, plågan fortsätter en annan dag.