Det såg lovande ut....

När jag gick på passet tidig eftermiddag såg det lovande ut. Det var så lugnt att vi skickade hem en av arbetskamraterna som hade lite komp att ta ut. Så få inskrivna kvinnor att jag nog skulle kunna få en stund med "klinisk fysiologi" under passet, välbehövligt inför tentan nästa vecka. Så ringde socialjouren och undrade om vi hade plats. Redan då borde jag ha insett hur kvällen skulle bli. Kvinnorna kommer alltid indrösande i stim. Arbetskamrat U och jag hade det körigt. Papprena om klinisk fysiologi har inte blivit upplockade ur väskan. Det är en hel del att göra när det kommer en ny kvinna, speciellt om det kommer någon som inte fått med sig en pinal hemifrån mer än kläderna hon går och står i (ibland inte ens det). Ju mer man hör om vad kvinnorna blivit utsatta för, desto mindre förstår man. Elakheterna är ibland så utstuderat grymma att de är fullkomligt obegripliga när man inte har de referensramar som kvinnorna själva har.

Kommentarer
Postat av: Lilla Mysan

En sån tur att ni finns!

Postat av: Kandidat Dropp

Förskräckligt att vi och andra ställen behövs

2007-02-18 @ 20:48:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback