Norrskenet
"Norrskenet - berättelsen om Kristian Birkeland - ett bortglömt geni" av Lucy Jago. Hur rolig och intressant kan en bok om en vetenskapsman bli? Vetenskap är ju torrt, tråkigt och trist, inte någon skönlitteratur direkt. Fast jag tycker nog att Jago lyckas riktigt bra. Tveksamt hur väl hon kan veta vad Birkeland själv tyckte och tänkte i olika situationer men säkert kan hon ge en bra bild av vetenskapen, forskningen i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Hur Birkeland med sina idéer av vissa sågs som ett geni, av andra (Royal Society) som dåtidens kättare. Boken ger en bra bild av Birkeland, hans umbäranden, norrskenet, men också framväxten av ett multinationellt företag, Norges första, Norsk Hydro, den akademiska världen (som jag inbillar mig inte har förbättrats utan fortfarande är en ankdamm). Jag föreslår att ni tar och läser boken.
Kan inte låta bli att dra paralleller till dagens vetenskap. Vi kan så mycket mer och skrattar åt att man en gång i tiden trodde att jorden är platt och att åskguden for med sin vagn och sina hästar bland molnen och slungade blixtar. Men, ofta, ofta på föreläsningar inser jag att medicin och hur kroppen fungerar in i minsta detalj vet man mycket lite om. Vilka av våra idéer kommer man att skratta åt i framtiden? Vad kommer få våra efterträdare att lite överlägset klämma ur sig ett "De trodde verkligen att".
Finns fibromyaligi? Finns elöverkänslighet? Kan man få hjärntumör av mobiler? Många läkare/forskar hävdar med bestämdhet att så inte är fallet. Många patienter är av motsatt åsikt. Någonstans tror jag att vi doktorer och blivande sådana måste komma ihåg att patienter kommer till oss pga olika symptom som de upplever. Det ska man ta på allvar. Bara för att vi inte kan sätta en diagnos betyder det inte att symptomen inte finns. Vi vet inte allt om människokroppen än. Men vi kan respektera att patienten har symptomen, på riktigt eller framkallat av "hjärnspöken" . Sedan kan ju orsaken vara en helt annan än den patienten tror. Det måste bli vår utgångspunkt att patienten mår dåligt, har underliga symptom oavsett uppkomst. Vi måste vara öppna för det och vara medvetna om att allt inte kan förklaras. Detta sagt av någon som är naturvetare av födsel och ohejdad vana. Jag kommer att bli den förste att falla i fällan och peka finger och skrika "Det är inte bevisat".
Kan inte låta bli att dra paralleller till dagens vetenskap. Vi kan så mycket mer och skrattar åt att man en gång i tiden trodde att jorden är platt och att åskguden for med sin vagn och sina hästar bland molnen och slungade blixtar. Men, ofta, ofta på föreläsningar inser jag att medicin och hur kroppen fungerar in i minsta detalj vet man mycket lite om. Vilka av våra idéer kommer man att skratta åt i framtiden? Vad kommer få våra efterträdare att lite överlägset klämma ur sig ett "De trodde verkligen att".
Finns fibromyaligi? Finns elöverkänslighet? Kan man få hjärntumör av mobiler? Många läkare/forskar hävdar med bestämdhet att så inte är fallet. Många patienter är av motsatt åsikt. Någonstans tror jag att vi doktorer och blivande sådana måste komma ihåg att patienter kommer till oss pga olika symptom som de upplever. Det ska man ta på allvar. Bara för att vi inte kan sätta en diagnos betyder det inte att symptomen inte finns. Vi vet inte allt om människokroppen än. Men vi kan respektera att patienten har symptomen, på riktigt eller framkallat av "hjärnspöken" . Sedan kan ju orsaken vara en helt annan än den patienten tror. Det måste bli vår utgångspunkt att patienten mår dåligt, har underliga symptom oavsett uppkomst. Vi måste vara öppna för det och vara medvetna om att allt inte kan förklaras. Detta sagt av någon som är naturvetare av födsel och ohejdad vana. Jag kommer att bli den förste att falla i fällan och peka finger och skrika "Det är inte bevisat".
Kommentarer
Trackback