Bara ....
Bara morgondagens fallseminiarium i hematologi kvar innan vi är lediga. Eller, hrm, lediga och lediga... Jag menar ju: Bara morgondagens fallseminiarium i hematologi kvar innan inläsningsperioden börjar. Det innebär ju egentligen mer jobb än någonsin, men jag får i alla fall styra över min tid själv.
Återstår att se hur mycket läsning det blir. Har blivit erbjuden ett extrajobb under den här tiden. Faller det ut som det är tänkt tar jag det och satsar på omtentan (och det gör jag utan dåligt samvete, tror ändå inte att den tid jag har till förfogande räcker. Jo, jag vet, Mårr. Har sagt det förr. Famous last words, typ. Ska ändå satsa så hårt jag orkar för att få eländet gjort. I promise.)
Hahaha, du behöver INTE ursäkta dig för mig, men jag är så jäkla anal med sånt själv och jag bryter nästan ihop när jag hör nån "planera för omtenta" - fast jag innerst inne önskar hett att jag vore mer avslappnad och vågade tänka så. Jag är bara avis och ska verkligen inte lägga mig i hur du gör.
Åh nej, hematologi! När du har begripit det kan du väl förklara det för mig?
Jag måste ursäkta mig Mårr, fast inte för dig. För mig själv. Förra gången jag pluggade var jag inte så här avslappnad. Då skulle allt tas på första tentan och med högsta poäng. Men, nu prioriterar jag (och latmasken i mig) min (fri)tid. Kraven är sänkta. Jag mår bra av det samtidigt som en liten, liten del av den gamla arbetsmyran med de höga kraven i mig finns kvar där innerst inne och skäms för att jag tar det så lugnt. Ursäkten är till för arbetsmyran.
Hoppas jag kommer kunna göra det, Mi. Som det känns just nu kommer jag hela arbetslivet få kämpa med att förstå hematologin (i alla fall leukemier och lymfom - brister av olika slag är så mycket enklare) och alla EKG. Tyckte ett tag att jag såg en ljusning på EKG-fronten, att det fanns ett mänster, men det var en synvilla. Varje gång jag får ett EKG tänker jag: Det här har jag aldrig sett förr.