Kandidatdropp

Exakt hur skönt det är att sista veckan med obligatoriskt elände på den här terminen är över kan inte beskrivas. Kanske kan jag nu lyckas prioritera mig och mitt liv så som jag behöver. Tröttheten är total och att jag tagit mig igenom sista halvåret är väl närmast att betrakta som en bragd. Och egentligen är det ju inte skolans fel, även om skolan inte på något sätt bidragit till att underlätta livet. Tvärtom.

Tillbringade gårdagskvällen med veterinären. Så skönt att få prata prat.

Dagen har tillbringats med brodern med familj. Först lunch med bror och svägerska och sedan på stumpornas dansuppvisning på stadsteatern. Flera grupper med barn och ungdomar showade. Från lekisbarn till äldre tonåringar. De allra äldsta var så duktiga att de i mina ögon borde få betalt för att dansa. Sista uppvisningen var obeskrivbar. Koreografin läcker och ungdomarna så otroligt duktiga att man kände sig förd till någon surrealistisk sinnerssjuk mardröm.

De allra minsta var näpna. Inte helt lätt att se någon koreografi i det hela. Fröken fick springa upp på scenen och putta på dem för att de skulle komma ihåg att göra någonting. Så rart, så rart.

Stumporna showade till Hallonsaft. Jätteduktiga var de. Storstumpa njöt alldeles uppenbart av det hela och har en otrolig rytmik i kroppen. Det hjälper väl till att hela hon är som ett kvicksilver emellanåt. Hon ägde scenen. Lillstumpa var yngst i gruppen och lite mer i bakgrunden. Fantastiskt koncentrerad hela låten igenom för  att göra rätt. Båda så söta att faster var tvungen att fälla en tår av kärlek till stumporna.